Åter igen har en människa fått lämna för tidigt det är sorgligt så hemskt <3 och kvar är alla fina minnen, skratten, buset, kärleken och sorgen <3
Man börjar ju onekligen tänka på sin egen vandring här, det finns ingen som vet när den tar slut bara att den kommer att göra det en dag.
Jag tror att vi sen ses igen och min plan då är att hitta Min Älskling mycket fortare, jag har sagt att han inte få komma alldeles för långt bakom mig då (som nu 10år) ;) Bara så jag får älska honom längre <3 mer än mitt halva liv hade ju gått denna gång ;)
Så det finns inget annat än att passa på att njuta av att man lyckades hitta honom <3

Man vet inte om saker och ting blir rätt när man gör dem förrän man har hela facit. Det spelar ingen roll att det känns rätt jag vet ju att vinden kan vända snabbt... det kan ju bli alldeles tokigt fast man tror man räddar sig för stunden. För att lyckas bygga nått stabilare hur galet det än verkar.. jag försöker se helhet jag tänker i konsekvenser och från olika synvinklar. Inte alltid vill jag förklara för det blir så svårt för en del att förstå ändå. Jag har många gånger reagerat annorlunda och det har varit mer skadligt i det långa loppet så jag labbar igen ... en favorit i repris, backar är alltid rätt när man inte vet vad man skall göra :) det ger en mer tid att hitta rätt metod i en lugn takt <3 bygga oss starka och trygga och modiga <3

Finns här för All Tid <3

Dags att ta tag i verkligheten igen, vi har ju traskat i ledighet i veckor och nu närmar vi oss vardag och rutiner. Skall bli skönt !
Men mitt minne sviker mig lite.. har för mig att jag hade lite datum och tider inbokade för att planera en fungerande framtid... kommer bara inte ihåg när eller var jag skrev upp det eller om jag ens skrev upp det ;)
Sista månaderna innan semestern var ju rätt fulla med jobb på uppdraget så en liten om än viktig anteckning kan vara spårlöst borta :)
Nå väl man får väl erkänna sin försumlighet om än om något väldigt viktigt och kontakta mentorer och hoppas att de har koll.
Har återigen förhoppningar att det kommer att bli bättre än vad det varit, vägrar ge upp bara... kämpar på med lab, trots att man stött på en del skeptiska som kanske inte riktigt greppat det ;) Har sett utveckling jag strävat efter landa sakta men säkert... på någon platå har vi tyvärr inget direkt fotfäste men jag klurar på landning även där. Beslutet måste kännas som om det är svävaren som gör det av den anledningen att behovet av stödet behövs. Dags att se framåt igen och tro på att det kommer att fungera, chansen att lyckas finns i tron att det går. <3