Vi har skrattat så tårarna sprutar, vi har varit griniga på varandra, vi har solat, badat, dansat, klippt gräs, skottat snö, grillat, eldat, haft kafferep, partat, chillat, gråtit, stöttat varandra och allt bara för ditt civilkurage för 8 år sedan <3
Mitt värld kollapsade och du kände inte mig men du visste vad jag behövde, du stod där och sa Jag finns Här <3 precis som om det vore det mest naturliga i världen <3
Och precis så kommer jag att finnas Där då du behöver mig <3
Älskade, galna, kloka, ärliga, fantastiska, fina medmänniska och för All Tid min vän <3

Att leva med npf är inte direkt svårt för den som bär den eller för dess anhöriga som stöttar filurer.
De svåra är umgivningen, samhället, skolan .. de som bär på okunskap som lever på samma jord men i en annan värld.
Jag har så många exempel att komma med som följt med under åren ... men de sista fem åren finns det nog flest.
Det gör jävligt ont !!
Men jag tar striden igen och igen och igen <3
Om de inte förstår får man förklara tills de förstår .

Vi fick chansen att söka svaren, att få möjligheten att hitta rätt verktyg för att få rätt förutsättningar för framtiden. Vi tog den såklart och timmar med tester, skattningsskalor och samtal om hur det varit från att bara varit ett litet frö är snart över och vi får i slutet av denna dag en preliminär återgivning.
Egentligen så spelar väl svaren mindre roll för funktionen är ju som den är oavsett vad som framkommer och det är ju där det behövs mötas upp oavsett resultat.
Förhoppningvis har vi med oss bra känslor när vi startar hemresan <3
Bra känsla för framtiden <3
Fick frågan vad det värsta som kan vara med svaret... och själva svaret skrämmer mig ju inte utan det är om det stöd som behövs och vi förväntar skall fungera nu uteblir, det får mig rädd <3

Det sker ju hela tiden i livet, vi är ju ett levande material. Jag kommer ihåg och tänker mest på det för att en vän påminde mig för ett tag sedan hur det var förr...på den svartvitatiden som jag brukar säga ;)
Hemma hos mig var det oftast mycket folk, middagar vi spelade spel, skrattade och drack mycket rödvin ;) Vi gick även ut på lokal, öppnade discogolvet för kvällen och var oftast kvar till sista dans ... det kommer ni väl ihåg :) ni inblandade på den tiden <3
Älskar fortfarande att dansa men det blir aldrig riktigt som förr, det bör nog vara vi samma galna tjejer <3
Men förändringar kom man behövdes på ett mer viktigare sätt i sitt hem med de liv man skapat <3 Det var inget fel i det, fortf flera trevliga kvällar med skratt, god mat och spel men umgänget blev mer den allra närmaste familjen <3 vissa perioder krävde sitt lugn utifrån <3
Nu har ju den perioden varit och farit och även om den var tuff många gånger är jag glad att jag fick vara inkluderad, det även om livet inte ser ut som man tänkte nu.
Nu umgås man på ett annat sätt med sina vänner... timmar i telefonen oftast i bilen ( ja jag har headset) ibland i soffan men fortfarande i telefonen men då kanske med en god öl el ett glas vin.
Så träffar man den finaste mannen, kärleksfull omtänksam rolig och översocial ... den översociala biten har ju liksompasseret revy här..;)
Jag har försökt men den räcker inte lika långt som hans... tiden som gått har gjort mig bekväm och hemmakär :) finns inget bättre än hans el mitt hems lugna vrå.
Men jag jobbar på det och det för jag vet att det blir trevligt när jag väl kommit iväg för lite socialisering.... men jag passar mig för en överdrift, bara nödvändiga trevliga nya människodjur för det skall ju kännas bra <3