Jag är en övertänkare och en eftertänkare och hjärnan är aldrig tyst...den väcker mig ibland då Pigge och Gnidde har värsta diskussionerna... Det handlar inland om att påminna mig om att inte lyssna på dem utan på mitt inre, på min intuition ...jag gör det ofta och har blivit betydligt bättre verkligen...men även solen har sina fläckar ;) Det slinker in ett tvivel då och då utifrån som man efter lite övervägan ändå väljer att tro på, att ge det en chans... Har mött en person som gör på ett annat sätt, lyssnar varken på hjärnan el hjärtat utan Alla är idioter tills de bevisar att de inte är det :) Ibland önskar jag att jag kunde bli lite smittad av det :)
Men egentligen behöver jag lära mig att inte svika min intuition ..den visar sig ha rätt 99 gånger av 100 så det är väldigt pålitligt. Ska inte ge mig så lätt när det kommer yttre påverkan utan då ska jag kanske ta till lite bevisa att jag har fel metod...:)
Det är trist när weak up call blir så tråkigt, drabbar så många och på ett negativit sätt....tur det finns en del braiga och stadiga och eldiga kvar, det ger hopp.
Men nu skall jag skärpa mig, min inuition är ett fantastiskt välfungerande verktyg för att lotsa mig rätt genom livets snårskog ..med allt man stöter på <3 man vill ju tro att personer är goda och vill gott...men med facit i hand..<3

Ni som trodde pigge och gnidde rymt eller gått i pension så kan jag glädja er med att så är det inte. Det är alltid full fart på dem och de har åter igen börja störa mig sena kvällar och mitt i natten....bedövade av vår sorg så kämpar de för allt i världen att styra med överlevnadsinstinkt.
Jobbet går....utmaningar över det normala men vi kör framåt. Plugget är roligt, pedagogik teori och metoder...högaktuellt överallt. Strukturen och rutinerna bygger upp..förlorar man dem så rasar det som ett korthus.
Det finns många bra och helt fantadtiska saker i mitt liv, barn, barnbarn, vänner och sånt som inte är min sak att avslöja för andra än den inersta familjekretsen <3
Den tunga mörka sorgen är min ständiga följslagare..som skuggan som ständigt är vid ens sida....imorgon är det två år sedan begravningen och jag vet ju att det är det som dränerar min energi väldigt hårt. Dessa jävla datum som kommer och gör att kroppen krashar att lugorna kämpar efter luft att sömnen tar slut...denna jävla aldrighet, denna smärtsamma saknad och längtan att få mötas igen i en dröm, i en känsla...i ett annat liv <3
Älskad För All Tid I All Evighet <3
Att vara så trasig och ändå fortsätta framåt är det svåraste man gör...<3

Två månader på det nya jobbet och fyra månader kvar av tjänsledigheten...jag är så glad att jag tog chansen och så tacksam att min vännen tjatade på mig även då hon sökte samma jobb <3
Att få jobba enligt konstens alla regler och normer som ger förutsättningarna för dem jag är där för, att lyckas efter bästa förmåga med sitt liv är fantastiskt roligt. Att vi i arbetsgruppen kompletterar varandra inte konkurerar med varandra, tar till vara kompetensen hos varandra och förstår att en fungerande verksamhet kräver struktur och rutiner och det bygger vi nu. Rom byggdes inte på en dag, vi börjar från grunden kartlägger och tar steg för steg...så härlig arbetsgrupp och så mycket brukarfokus.
Det gör ont i hjärtat att lämna många man jobbat med så lång tid som 14 år (brukare)...<3 men man måste tänka på sig själv, det skall kännas bra att gå till jobbet och en bra arbetsmiljö är viktig.
Kommer ju att se dem fler gånger för kommer fortsätta jobba extra i LK <3 men måste säga att BK leder toppen i brukar förståelse för vem och varför är vi på jobbet, kunskapen om de olika funktionsnedsättningarna...och de är för att man vidareutbildar sig, fördjupar sina kunskaper....så jag har beslutat att lämna LK, men är fortfarande stolt över att ha vissa verksamheter i mitt CV <3

Tiden förändrar oss, situationer, händelser, trauman...jag har trott att jag förändrats de sista två åren men faktum är att jag förändrades massor för många år sedan de två sista har bara varit de vidrigaste och tuffaste ..<3
Tidigare var jag mer öppen, mitt hem var ofta samling för middagar och fest, det tog en vändning när min tillvaro krävde ett annat engemang av mig. Det börja handla om säkerställa, stödja, handleda och strida och däremellan jobba, vara mamma, vän och partner. Det gick både bra och dåligt, det var tre steg fram och två tillbaka för det mesta.
Men det var i den fasen som jag begränsade mig..begränsade mitt umgänge och blev tillochmed ifrågasatt en gång ....
Jag har haft människor i mitt liv som sagt vi är vänner, men det har visat sig vara nått annat ...jag har vänner i mitt liv som är vänner som är som stjärnorna på himmelen ...du ser dem inte alltid, men du vet att de finns där, riktiga dyrgripar och det fina är att vi alla förändras lite här och där men vi finns ändå <3
De sista åren har nog inte undgått någon i min närhet att jag förändrats, har tänkt på att jag trott jag isolerat mig men det är inte så...jag har inte isolerat mig från mina människor, bara från sånt jag inte behöver ...jag vill ha och behöver det riktiga, det som ger trygghet, det jag kan lita på <3

Livet bjuder på många tankar om varför, hur, var och när? Man får vad man orkar bära...så är det inte saker händer som man inte kan kontrollera, som man inte kan välja och det har ingenting med vilken styrka du har att ta dig igenom det.
Jag är inne i det vidrigaste man aldrig tar sig ut ifrån utan det tillhör mitt liv, det skall hanteras varje sekund jag andas så när det då dyker upp en sån här grej mitt i allt som man också ska deala med så är det tufft men jag vet också att inget når den smärta jag har som lagt sig kroniskt i min kropp och själ. Som min ssk sa idag du hanterar DET då fixar du DET HÄR också Nu skall vi bara hoppas på godartat så man slipper tuffa stunder ...det är ju tur mitt i allt att det finns så mycket positivt runt mig, för då vet jag att jag orkar lite till....Vad fan är en bal på slottet när man kan ha kaos i sitt liv istället ;)

Det kan vara jobbigt med förändringar även för någon normalstörd som jag, oftast är det förberedelsen mentalt inför en förändring som är tuffast. När väl den biten är över och det är dags att utföra förändringen så brukar det ju bli bra. Nu är jag 27 dagar in i min förändring och det känns väldigt bra, arbetsglädjen har kommit tillbaka med kraft den rasade ju bakom mig som stenar då jag gick och jag försökte gå fortare för att inte helt tappa mig och falla....nu rasar det inte bakom mig det är fast mark, stegen framåt är trygga och jag kan gå i lugn takt för nu bygger vi från en grund och har blicken mot samma mål, samma tänk på vad som behövs för att säkerställa situationen för dem vi jobbar för...trygghet och tillit, bygga relationer <3 struktur och rutiner hur svårt kan det vara kanske ni tänker ..ja det skall jag säga er att det är svårare än ni tror för många i de verksamheter jag jobbat i ...alldeles för många utan den kunskapen på samma ställe orsaker kaos för dem vi finns till för. Jag har haft en fantastiskt bra mentor i mitt arbetsliv, äldre än jag, klok kvinna och som sa till mig, ställ dig frågan För vem och varför? Inför alla nya situationer, inför alla förändringar och om brukaren blir frustrerad och utåtagerande då ställer du frågan till dig själv Vad gjorde jag som var otydligt? Och vad förstod jag inte vad brukaren ville ha sagt?.....med detta kommer Du långt i arbetet och hon hade rätt <3

Året har börjat med nytt jobb, spännande och intressant .....behövde en positiv förändring och det är det verkligen, har en feel good känsla <3 längesen jag längtade till jobbet, längesen jag blev glad av att jobba, längesen jag kände mig trygg...lämnar det gamla bakom mig. Möter det nya, roliga, visst mycket att jobba med men all personal har samma tänk, samma vision, samma mål ...huset har en positiv känsla, den får man av kollegorna och de boende. Här ser jag fram emot att växa i min nya yrkesroll, med att ge av mina kunskaper och få ta del av kollegornas kunskaper. Det är en open mind, ingen kan allt men alla kan nått och vi skall komplettera varandra inte konkurrera ut varandra, en team-anda <3
Att få känna sig trygg är viktigast med anledning av mitt trauma ...ett minne, en doft, en låt kan få mig ur balans och jag har tänkt att tryggast är man i den miljön man är van, men det är inte alltid så märker jag...<3
2024 kommer ge mig bra stunder och jobbiga stunder, stressen över ännu en årsdag är om än jobbigare nu....att det blir lättare för varje dag som går har någon som inte förlorat det jag förlorat och på det sättet jag har förlorat myntat.....ångesten, oron och sorgen är min följeslagare jag försöker para ihop dem med skratt, glädje och lycka <3

Sista dagen på gamla jobbet och snart sista dagen på detta år...nästa år börjar med första dagen på mitt nya jobb, ett långpass men en kortvecka jobbar bara två dagar :)
Året som gått har jag kämpat mig igenom försökt se ljusglimtar och när de passerat mig har jag huggit fast dem för att orka en dag till. Många helger har jag sovit bort för det var enda sättet att överleva dem ....december var tuffare än jag var beredd på födelsedag för Mackan, julen, begravning, jobbet...när jag kommit ut från en affär har jag om än bara för några sekunder glömt bort var jag ställt bilen :( oroväckande med en minnesförlust om än kort och liten men den kommer alltid då utrymmet är stort, aldrig då jag parkerar på kända parkeringar som hemma och på jobbet.
Det nya året har jag förväntningar på, inte så att det känns som sista chansen till att räta upp rodret i huvudet för det kommer nog kännas kantrat tills min sista dag. Men jag hoppas nog att många dagar blir bättre, att jag vågar utmana mig själv mer med att göra sånt jag gjorde förr, det är nog det svåraste jag gör upp planer och tänker att nu nu ska det gå men det misslyckas oftast och den känslan blir ju min att jobba med. Det kan vara svårt att ha tålamod med mig det har jag oxå men jag kämpar framåt .
Det som känns lätt att byta år är det nya jobbet, det ger mig en väldigt positiv känsla det som är svårt och som får mig att vilja stanna kvar här är att slippa möta årsdagen då jag hittade min son avliden. Paniken och oron kryper inom mig....jag förlorar honom varje dag jag vaknar men årsdagen skrämmer mig så fruktansvärt <3
Jag skrattar men inbords gråter jag hela tiden <3 så tacksam för mina människor, vad vore jag utan dem mina barn, min familj, mina vänner <3