Söndagar känns obehagliga, mitt hjärta slår fortare och känslan inuti mig är fruktansvärd <3
Nu har det gått 44 veckor, det känns overkligt många gånger...jag ser på foton av min älskade unge, lyssnar på honom när han sjunger och ser hans filmklipp han skickat år mig <3
Så jag saknar honom ..<3
Livet har gett mig så mycket att glädjas åt men även gett mig den djupaste sorg en människa kan få uppleva, förlusten av ett barn...ett barn som väljer att inte leva längre.

Så mycket meningsfullt har jag fått uppleva genom att bli mamma till sju mirakel <3 men även fått gå igenom flera meningslösa relationer.. både vänskap, kärlek och bekanta ...krymper cirkeln nu, för min egen skull, för att återfå energi och balans <3

Kom inte ihåg mitt mobilnummer idag...fick fråga dottern...höll på att sätta blondspray på tandborsten istället för tandkräm....Jo tack jag vet vad signalerna säger ... hjärntrötthet...ta det lugnare, stressa mindre ...saken är bara den att jag stressar inte..<3
Jag utför så lite som möjligt ..Jo jag jobbar, rutinen behöver jag..vad händer om man inte har den, vågar inte spinna vidare på den liksom....
De är sorgen ...den svarta tunga avskyvärda sorgen ...<3
Att ta det lugnt, att inte göra nått har blivit en av mina superkrafter <3

Sömnen är min bäste vän men även min fiende...sömnen är min flykt från känslor och händelser som är svåra att hantera dygnet runt.
Vaken tid kommer jag till många insikter hur jag tar mig fram och gör dagarna lättare att vara vaken på.
Att få till det teoretiskt är inte alls svårt men att leva det praktiskt är grymt jobbigt.
Tänker ibland att jag borde ha en egen PT för överlevnad.....någon som hjälpte mig till mod att vara mer vaken ...<3 det kommer nog ändå så småningom....jag vet ju att jag inte skall stressa, men för att komma över hinder måste jag nog tvinga mig några gånger och då vore det bra med en PT <3
Det enda som fungerar är att stiga upp och jobba...ja och nu lagar jag middag fler gånger än en gång i veckan....så det tar sig.....sakta...<3
Några livlinor har jag att dra i, vetskapen att dessa vänner finns är ovärderligt...många man trodde var ens vän finns knappt eller inte alls.
En vän erbjöd sig att tända vid graven på nyår då vädret fick mig att vända i Avan, en vän som finns även om vi sällan hörs....så tacksam i mitt hjärta <3 Hon sa att det gör hon det är inget besvär...hon vet att det betyder mycket att det lyser vid graven, tack S <3

Överskattat...man lovar nått man ändå inte håller året ut...men jag gör ett löfte till mig själv...för att orka överleva dag för dag..<3
Jag är trasig, så sjukt trasig och jag skall inte försvara det eller känna att jag måste förklara det.
Jag orkar inte vara som innan och jag orkar inte göra saker jag gjorde innan, jag har heller inte lusten ...jag vet inte när den kommer eller om den kommer..<3
Har upplevt den värsta mardröm en förälder har och det är ingenting som någonsin kommer att gå över...känslan där och då ...synerna ...jag återupplever det flera gånger om dygnet...<3 ..det kommer kanske bli lättare att hantera med tiden men det kommer aldrig försvinna <3
Saknaden tär i mitt inre och smärtan är outhärdlig...men jag tar dag för dag....vill ju vara kvar här hos de mina som finns kvar i denna värld <3

Trött lämnade jag 2022 och trött går jag in i 2023, skall göra mitt bästa för att finnas för mina människor ...med den styrka och förmåga jag har...det kommer bli som det varit de sista snart 10 månaderna...dag för dag.
Jag är inte ensam som sörjer, hela hans familj sörjer och alla som älskade honom, som tyckte om honom som var hans vän.
Den är så fruktansvärtd detta och nyåret var tufft för flera av hans närmaste ..att de slöt upp runt vår minsta när saknaden blev så svår att hantera...att minnen från förra nyåret gjorde dem så paj <3 Att de finns för varandra som han önskat är så skönt, det ger lite frid i själen <3
Jag somnade ensam sista stunden på 2022 tårarna rann tills de blå stängdes, vaknade till av raketerna och Q som studsas upp i sängen och lade sig hos mig ...

Detta hemska vidriga år lämnar jag snart bakom mig, men dess fruktansvärda smärtsamma sorg följer med mig in i det nya året...går vid min sida tills den dagen jag själv går över till andra sidan <3 Min terapeut säger att jag måste låta detta ta tid...vi pratar om hur jag hanterar sorgen...hon säger att hon tycker jag är en klok person..<3
Jag vet ju att detta har förändrat mig...att tro att jag någonsin blir som jag var är inte så hoppfullt..jag kommer att skratta, vara glad och känna lycka...men en del av mig kommer alltid gråta och vara så förtvivlad.
Jag isolerar mig mer än tidigare...kanske det lättar längre fram...kanske inte...
Läkaren som ringde och förnyade min medicin sa att Det sägs att tiden läker alla sår, men det är inte sant tiden läker inte alla sår. Detta kommer du få bära med dig resten av livet.... Ärlighet, skönt och smärtsamt...
Jag är fortfarande där, där jag inte vill leva men inte heller dö...allt gör så ont fysiskt och saknaden är smärtsam. Jag kan prata om honom med kärlek utan att gråta...även om det är svårt....tårarna tränger sig fram ut genom ögat, ner på kinden...näsan fylls av snor så jag får snyta mig ...
Bäddade rent i sängen...som var hälften fylld av snorpapper... Bäddat sängen med Mackans lakan , dem han hade den sista tiden ...<3
Jag går in i det nya året...avståndet mellan oss har ökat samtidigt som det minskar ...jag är inte längre rädd för att dö, jag vet ju att Mackan tar emot mig <3 Men jag vill inte dö...jag vill inte leva <3
Var inte rädd, men var rädd om er <3

När det absolut värsta tänkbara händer...man tappar hela sig själv, rasar ihop i tusentals bitar...det blir svårt att få ihop ..är det Då när man går igenom det som man blir starkare ?
När man då vet att man aldrig kommer igenom det vidrigaste som hänt utan det är nått man måste lära sig leva med, om man vill överleva...är det då man blir stark ..
Människor som tror sig veta, som säger inlärda fraser som Ensam är strak, Efter regn kommer solsken, En motgång bygger din styrka....
Jag säger bara Dra åt skogen!
Alla motgångar, alla prövningar gör oss inte starkare! Det gör oss trötta, det gör oss slut, det gör oss ledsna, de gör oss utmattade, det gör oss ensamma...!
Vi ger inte upp för att vi är vana att kämpa och kämpar tills vi faller ner död...vi kämpar inte vidare för att vi är starka, vi kämpar vidare för att vi måste överleva om vi vill leva <3
Människor som tror de förstår och vet...de har ingen jävla aning!

I natt vaknade jag av att någon satte sig på min sängkant, madrassen sjönk ner på ett ställe ..jag låg helt stilla och lyssnade, hjärtat slog några extra slag jag kände min Änglasons <3 närvaro, efter en liten stund så känner jag hur någon lämnar min sängkant och madrassen åker upp. Jag sätter mig upp i sängen och här i lägenheten är bara jag....<3
Detta skedde inte i en dröm, ..Älskad För All Tid I All Evighet<3