Saknar min pojke så det är sinnessjukt...nu har tiden passerat 6 månader, ett halvår...kan inte begripa för mig står tiden stilla den där kalla marsdagen när han lämnade mig och jag skrek ut min sorg.
Något hade hänt som aldrig skulle hända <3 han skulle ju finnas med mig till min sista dag <3 Här är jag nu...fast i en livslång sorg, han går bredvid mig jag vet jag känner honom. Känner honom men kan inte känna på honom, krama honom, så där hårt och länge som han kramade mig <3
Så jävla älskad trots galenskaper, skulle aldrig lämna hans sida, min älskade unge <3 Skulle finnas i glädje och i svårigheter för all tid!
För att orka bära denna mörka, tunga sorg behöver jag vara i min comfort zone, mitt hem, finnas nära mina barn ...jag blir aldrig den samme igen, livet är uppdelat i före och efter nu. Om jag bara visste vad bra livet var när vi var där före....jag hade då ingen aning om att jag skulle tvingas in i ett efter ): en mardröm i värsta slaget ..en mardröm man lever resten av livet i och det går inte att vakna upp <3

Du föddes för 9776 dagar sedan, levde i 9592 dagar och du har varit min ängel i 182 dagar.
Min saknad är galet hemsk att hantera, jag tappar det varje dag det känns som om jag faller i ett djupt hål utan botten. Ibland lyckas jag klamra mig fast på en avsats och hålla mig kvar, för att få njuta av det fina jag har kvar Sorg är kärlek till någon man älskar som man förlorat till aldrigheten Idag är det 6 månader sedan du lämnade mig i det fysiska livet. Men vi är själsligt bundna till varandra i evigheten. Men mina tårar rinner ner för mina kinder och min kropp skakar av sorg. Älskar Dig    För All Tid I All Evighet    / Din mammis

Saknaden är enorm, den är smärtsam och man blir illamående <3 trodde aldrig att jag skulle då uppleva detta fruktansvärda, denna smärta som är kronisk, tyngden som kommer att vara inombords ..sorgen över ett barn som inte vill leva och själv avslutar sitt liv är horribel, äckligt, sjukt...
Vet ni om att ca var sjätte timme avslutar någon sitt liv !!! Det är vanligare att dö i självmord än i en bilolycka!!! Vi får inte vara tysta!! Psykiatrin är ett skämt! De börjar i fel ände när de skall hjälpa våra människor, jävlar om du missbrukat då får du ingen hjälp förrän du är drogfri. Ofta är drogerna en självmedicinering pga att psykiatrin inte hjälper, långa väntetider.....behandla orsaken till missbruket, då tror jag att ni räddar fler.. .inga jävla mediciner som förvärrar måendet ! De måste ha ett samarbete mellan distanser....de kan säga att de har vi , men tro mig de ljuger! Jag har varit där och de har inte gjort som de skall ..de har inte haft uppsikt, de har inte gjort en detaljerad anamnes! De tog mitt barn <3

Saknaden är så smärtsam <3 jag begriper vad som skett men det är så svårt att förstå och ta det till sig ....så levande i alla filmsnuttar jag fått genom åren..din röst gör mig lycklig och förtvivlad. Förstod du vilken katastrof du orsakade, vilken livslång tung sorg du gav <3 saknar dina klurigheter, dina djupa samtal, dina knasiga och ibland helt galna ideer <3 ditt skratt och dina skämt ...du är så in i helvete saknad av mig och alla dina människor <3
Min kropp får en obehaglig känsla när mina tankar säger till mig Ring Mackan <3 ...när kroppen, hjärnan och själen blir påmind om sorgen...då rusar ångesten och oron genom kroppen...det sker flera gånger om dagen...jag biter mig i kinden för att inte gråta ...väntar tills jag är hemma, här gråter jag varje dag ..gråter för att du lämnat mig, för att jag saknar dig och för att jag Älskar dig <3 Du är min Lillkille, min mittemellan prins För All Tid I All Evighet<3 Jag vill inte leva och jag vill inte dö <3

Att psykiatrin är ett skämt det vet jag ju, det har jag det mest avskyvärda beviset för ...men att hälsocentralen kan vara helt värdelös hade jag inte direkt förväntat mig. I Sverige behöver du ha försäkringar som ger dig bra vård om du hamnar i en kris, om du upplever ett trauma....våra skattepengar täcker endast ett plåster om du skurit dig när du lagade mat.
BUP gjorde vad de kunde och gav en tid blixtsnabbt, hälsocentralen vill meddela att det är för komplicerat för dem...men med en läkare som inte ens förstod vad vi sa så är det väl inte konstigt :(
Och nu står vi inför ett riksdagsval, vilka steppar upp där? De verkar alla ingå i någon jävla cirkus, köper de clowner för våra skattepengar?

Ett större och större mellanrum öppnar sig mellan oss, allt jag vill är att stoppa tiden, backa och få detta avskyvärda ogjort.
Min livslust är svår att hålla fast i, men vägrar släppa taget ...Du räddar mig i drömmarna så jag väljer att sova så mycket jag bara kan, känner mig lugn och trygg där ...<3
Energi och lust till annat finns inte....hur skall jag ens orka söka den ..? Det finns saker man bara måste och jag tvingar mig upp och utför dem, varje gång en kamp inombords ...lusten att somna om och möta sig i drömmarna är så stor men jag säger till dig, vänta på mig jag kommer tillbaka <3 Jag måste bara..... Saknaden är så fruktansvärd, allt gör så ont...varje liten cell i kroppen...en kamp för att överleva, ett krig ingen skall behöva möta. Men varje ny morgon gör jag det ...för varje dag trodde jag det skulle bli bättre men det är inte sant! För varje dag gör allt bara svårare, jag kommer längre och längre ifrån dig och det gör så in i helvete ont <3

Det är ingen nedräkning till något jag längtar efter det är en räkning som ingen skall behöva göra. Det är så många dagar jag överlevt hittills   En överlevnad man inte önskar någon annan att kämpa, en överlevnad man önskar att människor iallafall respekterar....Jag har sorg, jag är inte min sorg och min sorg är min att blotta. Jag måste få välja när eftersom min sorg är min att hantera. Min sorg kommer jag att leva med och jag bär den varje steg jag tar, varje andetag så andas jag sorg, så kommer resten av mitt liv vara. Så när jag lyckas att skratta och ha kul, när min sorg tillåter mig en paus i mina tårar, mina panikattacker....När jag lyckas göra nått vanligt, nått normalt så låt mig. Ingen behöver påminna mig om min sorg, den är mer närvarande än det normala i livet, mer närvarande än skratt och glädje men det betyder inte att glädje och skratt inte har någon plats. Det har också sin plats, den är inte stor och inte närvarande varje dag, ibland väldigt avlägsen men den finns där. Låt mig då få vara med den, den stannar så korta stunder och jag behöver den för att fortsätta framåt. 

Jag har sorg, Jag är inte min sorg, Jag är Eva, mamma till 7 barn som jag Älskar För All Tid I All Evighet   

Andra veckan av fem är precis påbörjad ..festivaler varenda helg, men lusten och orken finns inte. Jag önskar jag orkade så jag hade trevliga minnen med mig in i vintermörkret men så blir det inte. Jag träffar mina närmaste, det är vad energin klarar av utan att braka. Om jag lyckas parera tankarna så räcker energin till lite mer, en promenad, dammsuga, tvätta eller en lunch ute. Det är skönt att vara hemma när jag så lätt hamnar i en krasch, min smärta är konstant min sorg är svart och tung och lämnar inte min kropp och själ även om jag glädjs åt något, även då jag skrattar, skojar och inte konstant gråter så är den där. Den har bosatt sig permanent och går inte att vräka, vi skall lära oss leva tillsammans, vi är ett team med fastanställning utan kollektivavtal, utan försäkring, utan regler...jag gråter, skrattar, skriker när jag känner att jag vill, måste eller behöver ..Jag är jag men ändå inte densamma längre...<3