Det jag hoppades på ser ut att utvecklas åt rätt håll... nu vill jag bara skynda långsamt och hoppas på att det håller i sig.
Jag menar skolan, när en person äntligen trivs, känner sig meningsfull och börjar tro på att saker och ting kan fungera då är det så mycket pluss som det bara kan bli.
Starten var trög, mycket svår men har blivit på bara två veckor positiv.
När filur känner att detta ger möjligheter som inte fanns på vår tidigare destination, när filur uppträder mera glad än på mycket länge, så länge sen att man tycker det är konstigt .. då vill jag tro att det är nått positivt som händer, äntligen <3
Jag vill inte låta naiv men det gör jag nog för att samma stund en liten, liten vändning sker så hoppas jag och tror på steg åt rätt håll.
Jag vill inte ta det ifrån mig... <3
Jag vill tro att alla kan lyckas och nå sina mål, vissa behöver bara längre tid på sig och att man tror på dem.
Visst det händer att det går åt andra hållet oxå, men livet är väl tre steg fram och två tillbaka ...;)
Men utan den positiva tanken att det skall fungera får vi nog bara stega bakåt och vem vill det liksom... det man skall passa sig för är väl de djupa dikena ;) de kan nog få vem som hels att tappa fotfästet... så vi går inte längre ut än i vägrenen <3