Det blev total kaos i huvudet, fick pausa mig själv ...verkligen behövligt. Dessa sista månader har vänt upp och ner på mig. Finns ingen inre frid, där härjar en komplex stress som stormar och stillar om varandra..<3
Enda stället som gör att jag kan fungera är jobbet..strukturen och rutinerna och såklart människorna där. Där har det verkligen blivit bättre, ett lugn, en trygghet...rädslan jag känt där känns inte längre.
Men så rasar nått omkring mig som gör att jag trycker på pausknappen även för jobbet...det har visat sig vara ett falskt alarm <3 så nu pågår återhämtning <3
Det finns så bra människor som verkligen funnits hela tiden sen den vidriga dagen i mars <3 de håller koll med jämna mellanrum och jag kan signalera när jag vill om jag behöver. Jag är dålig på det däremot så det är tur de kollar mig...mina personer, mina människor <3
Människor har fallit bort...alla klarar inte av att finnas i denna svåra outhärdliga sorg <3
Igår gjorde en av mina viktigaste personer nått för tre andra viktiga personer och det värmde mitt inre och stillade min oro ...i allafall för en stund <3
Känslan att stödet finns där orubbligt och starkt är en skön känsla.

Söndagar känns obehagliga, mitt hjärta slår fortare och känslan inuti mig är fruktansvärd <3
Nu har det gått 44 veckor, det känns overkligt många gånger...jag ser på foton av min älskade unge, lyssnar på honom när han sjunger och ser hans filmklipp han skickat år mig <3
Så jag saknar honom ..<3
Livet har gett mig så mycket att glädjas åt men även gett mig den djupaste sorg en människa kan få uppleva, förlusten av ett barn...ett barn som väljer att inte leva längre.

Så mycket meningsfullt har jag fått uppleva genom att bli mamma till sju mirakel <3 men även fått gå igenom flera meningslösa relationer.. både vänskap, kärlek och bekanta ...krymper cirkeln nu, för min egen skull, för att återfå energi och balans <3

Kom inte ihåg mitt mobilnummer idag...fick fråga dottern...höll på att sätta blondspray på tandborsten istället för tandkräm....Jo tack jag vet vad signalerna säger ... hjärntrötthet...ta det lugnare, stressa mindre ...saken är bara den att jag stressar inte..<3
Jag utför så lite som möjligt ..Jo jag jobbar, rutinen behöver jag..vad händer om man inte har den, vågar inte spinna vidare på den liksom....
De är sorgen ...den svarta tunga avskyvärda sorgen ...<3
Att ta det lugnt, att inte göra nått har blivit en av mina superkrafter <3

Sömnen är min bäste vän men även min fiende...sömnen är min flykt från känslor och händelser som är svåra att hantera dygnet runt.
Vaken tid kommer jag till många insikter hur jag tar mig fram och gör dagarna lättare att vara vaken på.
Att få till det teoretiskt är inte alls svårt men att leva det praktiskt är grymt jobbigt.
Tänker ibland att jag borde ha en egen PT för överlevnad.....någon som hjälpte mig till mod att vara mer vaken ...<3 det kommer nog ändå så småningom....jag vet ju att jag inte skall stressa, men för att komma över hinder måste jag nog tvinga mig några gånger och då vore det bra med en PT <3
Det enda som fungerar är att stiga upp och jobba...ja och nu lagar jag middag fler gånger än en gång i veckan....så det tar sig.....sakta...<3
Några livlinor har jag att dra i, vetskapen att dessa vänner finns är ovärderligt...många man trodde var ens vän finns knappt eller inte alls.
En vän erbjöd sig att tända vid graven på nyår då vädret fick mig att vända i Avan, en vän som finns även om vi sällan hörs....så tacksam i mitt hjärta <3 Hon sa att det gör hon det är inget besvär...hon vet att det betyder mycket att det lyser vid graven, tack S <3

Överskattat...man lovar nått man ändå inte håller året ut...men jag gör ett löfte till mig själv...för att orka överleva dag för dag..<3
Jag är trasig, så sjukt trasig och jag skall inte försvara det eller känna att jag måste förklara det.
Jag orkar inte vara som innan och jag orkar inte göra saker jag gjorde innan, jag har heller inte lusten ...jag vet inte när den kommer eller om den kommer..<3
Har upplevt den värsta mardröm en förälder har och det är ingenting som någonsin kommer att gå över...känslan där och då ...synerna ...jag återupplever det flera gånger om dygnet...<3 ..det kommer kanske bli lättare att hantera med tiden men det kommer aldrig försvinna <3
Saknaden tär i mitt inre och smärtan är outhärdlig...men jag tar dag för dag....vill ju vara kvar här hos de mina som finns kvar i denna värld <3

Trött lämnade jag 2022 och trött går jag in i 2023, skall göra mitt bästa för att finnas för mina människor ...med den styrka och förmåga jag har...det kommer bli som det varit de sista snart 10 månaderna...dag för dag.
Jag är inte ensam som sörjer, hela hans familj sörjer och alla som älskade honom, som tyckte om honom som var hans vän.
Den är så fruktansvärtd detta och nyåret var tufft för flera av hans närmaste ..att de slöt upp runt vår minsta när saknaden blev så svår att hantera...att minnen från förra nyåret gjorde dem så paj <3 Att de finns för varandra som han önskat är så skönt, det ger lite frid i själen <3
Jag somnade ensam sista stunden på 2022 tårarna rann tills de blå stängdes, vaknade till av raketerna och Q som studsas upp i sängen och lade sig hos mig ...