Det blev total kaos i huvudet, fick pausa mig själv ...verkligen behövligt. Dessa sista månader har vänt upp och ner på mig. Finns ingen inre frid, där härjar en komplex stress som stormar och stillar om varandra..<3
Enda stället som gör att jag kan fungera är jobbet..strukturen och rutinerna och såklart människorna där. Där har det verkligen blivit bättre, ett lugn, en trygghet...rädslan jag känt där känns inte längre.
Men så rasar nått omkring mig som gör att jag trycker på pausknappen även för jobbet...det har visat sig vara ett falskt alarm <3 så nu pågår återhämtning <3
Det finns så bra människor som verkligen funnits hela tiden sen den vidriga dagen i mars <3 de håller koll med jämna mellanrum och jag kan signalera när jag vill om jag behöver. Jag är dålig på det däremot så det är tur de kollar mig...mina personer, mina människor <3
Människor har fallit bort...alla klarar inte av att finnas i denna svåra outhärdliga sorg <3
Igår gjorde en av mina viktigaste personer nått för tre andra viktiga personer och det värmde mitt inre och stillade min oro ...i allafall för en stund <3
Känslan att stödet finns där orubbligt och starkt är en skön känsla.