Om ni kunde ta en titt skulle ni bli förskräckta...så mycket röra, så mycket sorg, så mycket varför....ena stunden rör det ihop sig som värsta kaoset och nästa stund står de givakt för min klokhet som besitter så mycket kompetens som tar platsen.
Tankarna är alltid hos min Lillkille <3 saknaden är vidrig, smärtsam och galet fruktansvärd!
Men min hjärna vet att jag måste sortera, hålla undan en del kaos för att leva vidare...släpper jag så vet jag uppriktigt inte vad som sker. Dumma tankar som härjade för fullt för ett år sedan är nästan utplånade....för gott hoppas jag...om inte kaoset i hjärnan får övertaget...
Någon frågade mig hur många barn jag har, jag svarade sju barn, jag har sju barn en av dem är min ängel <3
Han är alltid bredvid mig, alltid vid min sida...<3 han är i djupt bevarad i mitt hjärta och själ ..min älskade Pojke <3

Det värstaste, äckligaste, vidrigaste ...fy fan vad det är tufft ...jag väljer min ensamhet men aldrig trodde jag att jag skulle bli övergiven ..det är en sorg i sig, även om det är bäst så.
Det är inte lätt att hantera för en del jag trodde var mina personer, det är ännu svårare för mig. Jag upplever söndagen den 13/3-22 varje dag flera gånger...håller ihop, hittat strategier, kraschar här hemma i min trygghet.
Jag vet att jag aldrig får tillbaka min älskade unge men allt känns så overkligt, allt är så smärtsamt ..livet känns verkligen meningslöst samtidigt som det finns så mycket kvar att leva för.
Vad vore jag utan dem, mina människor <3
Vi har ju alla sorg, vi är ju alla överlevare....<3
Älska För All Tid I All Evighet <3