Det kan vara jobbigt med förändringar även för någon normalstörd som jag, oftast är det förberedelsen mentalt inför en förändring som är tuffast. När väl den biten är över och det är dags att utföra förändringen så brukar det ju bli bra. Nu är jag 27 dagar in i min förändring och det känns väldigt bra, arbetsglädjen har kommit tillbaka med kraft den rasade ju bakom mig som stenar då jag gick och jag försökte gå fortare för att inte helt tappa mig och falla....nu rasar det inte bakom mig det är fast mark, stegen framåt är trygga och jag kan gå i lugn takt för nu bygger vi från en grund och har blicken mot samma mål, samma tänk på vad som behövs för att säkerställa situationen för dem vi jobbar för...trygghet och tillit, bygga relationer <3 struktur och rutiner hur svårt kan det vara kanske ni tänker ..ja det skall jag säga er att det är svårare än ni tror för många i de verksamheter jag jobbat i ...alldeles för många utan den kunskapen på samma ställe orsaker kaos för dem vi finns till för. Jag har haft en fantastiskt bra mentor i mitt arbetsliv, äldre än jag, klok kvinna och som sa till mig, ställ dig frågan För vem och varför? Inför alla nya situationer, inför alla förändringar och om brukaren blir frustrerad och utåtagerande då ställer du frågan till dig själv Vad gjorde jag som var otydligt? Och vad förstod jag inte vad brukaren ville ha sagt?.....med detta kommer Du långt i arbetet och hon hade rätt <3

Året har börjat med nytt jobb, spännande och intressant .....behövde en positiv förändring och det är det verkligen, har en feel good känsla <3 längesen jag längtade till jobbet, längesen jag blev glad av att jobba, längesen jag kände mig trygg...lämnar det gamla bakom mig. Möter det nya, roliga, visst mycket att jobba med men all personal har samma tänk, samma vision, samma mål ...huset har en positiv känsla, den får man av kollegorna och de boende. Här ser jag fram emot att växa i min nya yrkesroll, med att ge av mina kunskaper och få ta del av kollegornas kunskaper. Det är en open mind, ingen kan allt men alla kan nått och vi skall komplettera varandra inte konkurrera ut varandra, en team-anda <3
Att få känna sig trygg är viktigast med anledning av mitt trauma ...ett minne, en doft, en låt kan få mig ur balans och jag har tänkt att tryggast är man i den miljön man är van, men det är inte alltid så märker jag...<3
2024 kommer ge mig bra stunder och jobbiga stunder, stressen över ännu en årsdag är om än jobbigare nu....att det blir lättare för varje dag som går har någon som inte förlorat det jag förlorat och på det sättet jag har förlorat myntat.....ångesten, oron och sorgen är min följeslagare jag försöker para ihop dem med skratt, glädje och lycka <3