Det kan vara jobbigt med förändringar även för någon normalstörd som jag, oftast är det förberedelsen mentalt inför en förändring som är tuffast. När väl den biten är över och det är dags att utföra förändringen så brukar det ju bli bra. Nu är jag 27 dagar in i min förändring och det känns väldigt bra, arbetsglädjen har kommit tillbaka med kraft den rasade ju bakom mig som stenar då jag gick och jag försökte gå fortare för att inte helt tappa mig och falla....nu rasar det inte bakom mig det är fast mark, stegen framåt är trygga och jag kan gå i lugn takt för nu bygger vi från en grund och har blicken mot samma mål, samma tänk på vad som behövs för att säkerställa situationen för dem vi jobbar för...trygghet och tillit, bygga relationer <3 struktur och rutiner hur svårt kan det vara kanske ni tänker ..ja det skall jag säga er att det är svårare än ni tror för många i de verksamheter jag jobbat i ...alldeles för många utan den kunskapen på samma ställe orsaker kaos för dem vi finns till för. Jag har haft en fantastiskt bra mentor i mitt arbetsliv, äldre än jag, klok kvinna och som sa till mig, ställ dig frågan För vem och varför? Inför alla nya situationer, inför alla förändringar och om brukaren blir frustrerad och utåtagerande då ställer du frågan till dig själv Vad gjorde jag som var otydligt? Och vad förstod jag inte vad brukaren ville ha sagt?.....med detta kommer Du långt i arbetet och hon hade rätt <3