Nu har jag äntligen fått en tid hos en samtalsterapeut på hälsocentralen, ett första besök ett bedömningssamtal om vad jag behöver för typ av stöd. Jag befinner mig i ett mörker med ljusinslag med jämna mellanrum. Min kropp har som ett bedövat skal runt sig och alla ljud känns långt borta ...overkligheten...den är jag i, att min kille inte finns längre är sjukt overkligt jag vill bara skrika att det inte är sant. Långt där borta hörs en röst som är min egen att det vidriga är sant, rösten säger att du fann ju honom, du vet ju att det är sant. ..<3 Jag vill ha tillbaka min pojke ! Min goa kille med den hårda varma kramen, skämtsamma blicken, kluriga lösningar och jag vill höra han säga Älskar dig mammis <3 livet är så jävla tufft saknaden är horribel!

Det har runnit mycket vatten under broarna..så mycket man fått vara med om glädje,skratt,sorg och bedrövelse...Jag har haft härliga perioder och tunga perioder, det sista halvåret har varit mitt absolut jävligaste...<3 Jag har varit lycklig och glad över mycket och kommer vara lycklig och glad flera gånger till ..men jag har aldrig varit så här olycklig och ledsen :(...Jag kommer att vara ledsen resten av mitt liv <3 jag kommer att skratta, göra roliga saker, men jag kommer alltid gråta inombords <3
Jag kommer att känna lycka när jag ser mina människor, mina barn, mina barnbarn...och jag kommer känna sorg. Jag pratar med mitt Änglabarn varje dag, jag gråter varje dag ..jag saknar varje dag min mittemellan kille.
Varje dag försöker jag hitta strategier att hantera min sorg, min förtvivlan av att han är borta och jag kämpar som en dåre varje minut, varje timme , varje dag att fortsätta överleva det vidrigaste jag upplevt. <3 Jag önskar så att han kunde komma tillbaka, jag skulle aldrig släppa honom ur sikte igen <3
Djupa andetag ....för att stilla stormen i mitt bröst <3

Saknar min pojke så det är sinnessjukt...nu har tiden passerat 6 månader, ett halvår...kan inte begripa för mig står tiden stilla den där kalla marsdagen när han lämnade mig och jag skrek ut min sorg.
Något hade hänt som aldrig skulle hända <3 han skulle ju finnas med mig till min sista dag <3 Här är jag nu...fast i en livslång sorg, han går bredvid mig jag vet jag känner honom. Känner honom men kan inte känna på honom, krama honom, så där hårt och länge som han kramade mig <3
Så jävla älskad trots galenskaper, skulle aldrig lämna hans sida, min älskade unge <3 Skulle finnas i glädje och i svårigheter för all tid!
För att orka bära denna mörka, tunga sorg behöver jag vara i min comfort zone, mitt hem, finnas nära mina barn ...jag blir aldrig den samme igen, livet är uppdelat i före och efter nu. Om jag bara visste vad bra livet var när vi var där före....jag hade då ingen aning om att jag skulle tvingas in i ett efter ): en mardröm i värsta slaget ..en mardröm man lever resten av livet i och det går inte att vakna upp <3

Du föddes för 9776 dagar sedan, levde i 9592 dagar och du har varit min ängel i 182 dagar.
Min saknad är galet hemsk att hantera, jag tappar det varje dag det känns som om jag faller i ett djupt hål utan botten. Ibland lyckas jag klamra mig fast på en avsats och hålla mig kvar, för att få njuta av det fina jag har kvar Sorg är kärlek till någon man älskar som man förlorat till aldrigheten Idag är det 6 månader sedan du lämnade mig i det fysiska livet. Men vi är själsligt bundna till varandra i evigheten. Men mina tårar rinner ner för mina kinder och min kropp skakar av sorg. Älskar Dig    För All Tid I All Evighet    / Din mammis

Saknaden är enorm, den är smärtsam och man blir illamående <3 trodde aldrig att jag skulle då uppleva detta fruktansvärda, denna smärta som är kronisk, tyngden som kommer att vara inombords ..sorgen över ett barn som inte vill leva och själv avslutar sitt liv är horribel, äckligt, sjukt...
Vet ni om att ca var sjätte timme avslutar någon sitt liv !!! Det är vanligare att dö i självmord än i en bilolycka!!! Vi får inte vara tysta!! Psykiatrin är ett skämt! De börjar i fel ände när de skall hjälpa våra människor, jävlar om du missbrukat då får du ingen hjälp förrän du är drogfri. Ofta är drogerna en självmedicinering pga att psykiatrin inte hjälper, långa väntetider.....behandla orsaken till missbruket, då tror jag att ni räddar fler.. .inga jävla mediciner som förvärrar måendet ! De måste ha ett samarbete mellan distanser....de kan säga att de har vi , men tro mig de ljuger! Jag har varit där och de har inte gjort som de skall ..de har inte haft uppsikt, de har inte gjort en detaljerad anamnes! De tog mitt barn <3