Idag skulle det ha varit sista kvällen i Polen för mig och mina vuxna flickebarn <3 känns väldigt sorgset.. och denna pandemi gör att jag har ingen aning när jag får träffa den yngre av dem. Vi svenskar är ju inte välkommen på så många platser....:(
Vi skulle ha ätit gott och druckit gott, shoppat loss och bara njutit av tiden ihop...<3
Jag saknar sjuan i sin helhet så grymt mycket sådan sorg som inte går att beskriva <3
Blev ju en del nostalgi snack idag som väckte känslor som lagts i dvala... så skönt att de får lufta sig ibland även om jag blir down för en stund... <3
Det finns en önskan, en dröm som känns starkare än allt annat.. som jag skulle kunna offra något för och det är min sjua <3