Helt plötsligt kämpar man för att orka vara här, stegen känns som bly och benen är bortdomnade ..dagarna går det är söndag igen, men tiden har stått still. Man skrattar och gråter man kryper ihop och vill försvinna in i drömmen där allt är som vanligt. Jag har upplevt mina bästa dagar flera gånger och kommer få fler av dem <3 men jag har även stått vid avgrunden och fått det vidrigaste i livet som även det kommer vara en del av mig så länge jag andas.
Jag somnar på kvällen men vaknar av den avskyvärda smärtan som bor i varje cell i min kropp.
Jag älskar Dig för All Tid I All Evighet <3