Aldrig trodde jag det skulle hända oss...det fanns inte i denna värld, så djupa dalar och höga berg vi bestigit och jag trodde att vi klarat oss ...lite kantstötta men levandes...trodde jag...<3
Min Lillkille har oxå varit en lintott med glittrande ögon och spring i hela kroppen, bus och skratt och väldigt mycket kramar och vackra ord som Jag älskar dig mamma <3
Han fanns alltid för sina småsyskon, visste han att de blev ensamma för att jag var iväg så var han aldrig sen med att erbjuda sin närvaro till dem....trots att han ofta hade mycket med sig själv så var han så mån om dem <3
Han hade någon han kände här i Boden och hade förhört den personen om hen visste vilka hans småsyskon var, hen visste det och han höll den killen att de skötte sig och att ingen var dum på dem.
Det finns en incident för många år sedan då han ville hämnas en händelse, han fråga om han fick besöka idioten med basebollträ...nä sa jag , jag ville inte att han skulle sätta sig i dåligheter och jag trodde då att man kunde lite på rättsväsendet då jag gjorde en anmälan....det kan man inte, våra barn har inte mycket skydd. Helt jävla galet !
Nu saknar jag honom massor, min Mackan hade många kuliga tankar, vi kunde prata om det mesta och det är nått jag saknar fruktansvärt mycket.
Bad jag om hjälp satt det aldrig fast och många gånger hann jag inte be om hjälp så erbjöd han mig hjälp <3
De människor som min Mackan älskade var han oerhört rädd om och beskyddande...men kunde även vara ond mot dem som skadade honom eller hans människor.
Så saknad, så jävla saknas....ett år, 3 månader och 10 dagar ...så overkligt, så jävla overkligt. När jag lyssnar på hans röst och ser på honom i filmerna han skickat känns det mer som om vi inte träffats på länge....inte att han är borta...<3