Jag såg en mamma idag på promenad med sin son, tror han var 6-7 år... flashback the lux slog mig ..promenader med Mackan när han var i den åldern, han låg alltid steget före, småspringandes.... klättrade upp i lyktstolpe efter lyktstolpe..<3
Han var inte still långa stunder mer uppe i luften klättrandes, hoppandes i backflip ...cyklandes på bakhjulet långa sträckor och testa varje hopp han stötte på.
En dag kom han hem alldeles blodig i ansiktet efter att han fallit med cykeln i ett gupp och landat på ansiktet...hjärnskakning och sjukhusvistelse.
Men han slutade aldrig klättra, hustak, träd och kranen inne i södra hamn...och säkert på så många fler ställen jag inte har en aning om.
Min Mackan var en glad kille, med glimten i ögat, busig men ändå blyg och han var rädd om dem han älskade lika mycket som vi var rädd om honom.
Man vet inte vad som händer den lilla pojken efter 20 år.....min Lillkille var full av liv, en härlig liten lintott <3 för alltid 26 <3
Saknad För Alltid, Älskad För Evigt<3

Storebror och lillasyster <3 Mackan var först av syskonen att hålla i Melina då hon föddes, hans kommentar var "Mamma hon ser ut som en docka, hon Är en docka!" Lillasyster satt ofta i Mackans famn då hon var liten <3
Älskade unge som jag saknar dig!