Visst är det svårt många gånger, man vill mycket mer än vad man hinner ... dygnet har för få timmar, veckan för få dagar...
Jag är en typ av curlare, ni vet en som sopar ren vägen ... jag sopar som före men på ett sätt som går många förbi kanske.
Jobbar lite i förebyggande syfte..min erfarenhet har lärt mig att inte lita blint på någon men heller inte döma ut någon ...
Ibland händer det att man kommer till en situation som jag är rätt säker på ändå väljer att sopa ren så filuren får rätt möjligheter.
Alla eller åtminstånde många vet att mitt bagage inte är lätt, det är bärbart idag men det har funnits stunder då man funderade på om handtagen skulle hålla.
Rädd det är jag när något inträffat som jag inte kan kontrollera.. orolig att något sånt kan hända är man som förälder och vi vet alla att det finns inga som helst garantier ..
Så länge man går på bron kan man inte ropa hej !
Är en kämpe om ni visste ;) men vi superhjältar (läs mammor) jobbar undercover och i det tysta :)
Så när någon i ens liv, en med större roll eller en statist skriver till en för att personen/ personerna ser vad man utför Då känns det verkligen gott i <3

Och ett absolut fantastiskt socialt skyddsnät! När man känner en svår panik dom yttrar sig i sorg, ilska och frustration.
När barnet är borta går man över eld och vatten man bankar på varje dörr man hittar och man följer upp varje tipps eller ledtråd man får.
En del flera gånger och även av olika personer.. en del förstår en förtvivlad förälder andra inte. Men jag tror att om ens barn försvinner eller som i detta fall rymmer iväg så blir man nog obekväm för någon såklart.
Men jag funkar så att jag engagerar alla jag kan jag stör så många jag kan, gör ju allt för att hitta barnet.
Nu är hon ju hemma igen flickebarnet <3 ingen älskar henne som jag, vill både krama ihjäl henne och skaka vett i henne !
Jag hoppas ingen behöver uppleva detta och om det ändå händer hoppas jag det slutar lika väl som för oss <3