När allt inte blev som man trodde och önskade utan totalt annorlunda och man får dåligt samvete för att man känner sig glad och lycklig trots allt ....
Men är det så att om man känner att man misslyckats eller att man förlorat något på ett sätt man aldrig trodde var möjligt så har man ingen rättighet att känna lycka ...
Jag hoppas att det inte är så men när jag tänker på min förlust kommer det dåliga samvetet .. har jag någon rätt till lycka ??
Borde jag inte försöka ytterligare att få någon chans till försoning .. borde jag vara den som kryper till korset bara för att jag är den ner vuxna även om jag inte känner att jag gjort fel ..... även om jag känner att jag inte skulle gjort annorlunda... jag bara kämpade för livet en andra gång ...
Även om jag stod där igen hade jag valt samma väg .. utgången blev inte vad jag väntat och önskat men den blev levande.
Jag hade inte kunnat förlåta mig själv om jag inte valde livet...
Så det dåliga samvetet hör inte hemma här .. skall jobba på en vräkning, få bort den så snart det går och njuta av den lycka jag känner ...<3