Du satt där vid bordet på uteserveringen när jag kom gåendes..satt där med två andra figurer som jag känner.
Jag var tvungen att passera han som satt med ryggen mot mig innan jag såg att det var Du <3 mitt första största hjärta..
Du hälsade på mig och jag fick slå mig ner på bänken intill dig och vi började prata med varandra... vad vi sa vet jag inte, för jag vaknade då .. hade gärna sovit en stund till, det var ett efterlängtat möte och det kändes trevligt.
Kändes verkligt och jag hörde din röst tydligt .. du såg yngre ut än jag mindes dig <3 min kärlek till dig kändes precis som alltid överväldigad <3
Mitt hjärta må ha brustit många gånger, men slutar älska gör jag aldrig !
Ingen kan förstå min smärta som aldrig upplevt min sorg <3