Dagarna går blir till veckor, månader och år....snart min andra födelsedag utan ditt samtal <3
Saknaden är vidrig, i drömmar möts vi och när jag vaknar och du är borta vill jag somna om igen <3
Tiden ger oss ett avstånd i denna värld men krymper tiden för vårt återseende på andra sidan...för varje dag <3
För mig är du så levande, när jag ser på bilder av dig hör jag din röst och ser dina gester i mitt huvud.
Du är så levande att jag skulle kunna intala mig att du bara är bortrest...men varje cell i min kropp vet att du är borta <3
Smärtan går inte att trycka bort, den är konstant..ångesten och oron hålls på plats så gott det går....det bubblar över när jag är i trygghet, i min comfort zone med människor jag litar på.
De 559 dagarna som gått så har min comfort zone krympt och anstränger mig att hålla kontakt med de som ger mig mest trygghet <3
En överlevnadstaktik jag hittat som fungerar bra för mig <3
Ibland så när man är med trygghetspersoner så kan man tänja på gummibandet och utforska zoner utanför comfortzone ..det är en träning som inte går att stressa fram den måste finnas att vilja göras inom mig och den kräver att jag har någon av mina människor vid min sida <3
Jag saknar dig Mackan så fruktansvärt!