Bara för att man är lycklig så blir man inte av med sorgen ....saknaden, det blir bara ett sätt att leva, gå vidare och lyckan trotsar sorgen och gör allt för att ta mer plats.
Lyckan vet att den är trevligare...sorgen vet att den alltid har sin plats ...minnenas arkiv är både härlig att dyka ner i och smärtsam..<3
Att förlora någon är inte lätt och skall inte vara det om man älskar personen..
Man kan inte jämföra smärtans betydelse ..med någon annans smärta ..någons sorg med den sorg man bär med sig varje dag själv.
Bara för att jag ler är lycklig för vad jag har i mitt liv så betyder det inte att hjärtat inte gråter. <3

Alla har vi gränser för vad vi orkar med .. ibland känns det som om det fylls på och svämmar över och man håller sig knappt över ytan ...ändå överlever man gång på gång ..
Jag är välfylld vill jag lova... finns inte mycket utrymme kvar om det ens finns nått kvar.. minnet sviktar, enkla saker ..men det är just där man ser att det brister, när det enkla inte fungerar eller ens att man kommer ihåg..
Det finns gånger jag glömt var jag parkerat bilen, glömt lämna barn på dagis, glömt hämta barn, glömt vart jag är på väg ....
Då var tröttheten betydligt mer närvarande, nu är den inte där ännu men den känns igen ..
Skall jag skratta eller gråta ...? Ibland väljer jag att skratta ...trots att gråten är mer tömmande ..men med gråten kommer följdfrågor .. jag har lärt mig undvika dem

Det är mycket nu och jag vill räcka till Jag vill orka stötta, vill orka behålla lugnet.. det är en kamp mot tröttheten...
Att inte starta trots att startkortet trycker i handen ..signalen når inte fram och jag skratta .. för gråta passade inte in.

Jag läste någonstans att när du kan berätta din historia utan att gråta då är du på väg att helas ... jag är inte riktigt framme där ännu..
Kanske aldrig kommer dit .. trötthet och sorg, men för att jag ler är ingen garanti att jag inte gråter inombords <3

Steget mellan lycka och sorg .. vet inte ens om det är så stort att det kan kallas steg ..
Ena stunden är man överväldigad av vad man har, känslan är obeskrivlig härlig .. lika obeskrivlig sorglig är känslan av det man förlorat....
Vissa dagar eller ibland stunder kommer sorgen och flyger över en.. bara för att påminna om vad som fanns och att man skall vara rädd om det som man har <3

När man domnar av i hela kroppen av längtan när man är ifrån varandra...man känner att kroppen är ledsen och att den känner sig ensammast .. att även om kärleken i allra högsta grad är levandes och mer än väl besvarad så gör den känslan att man blir rädd att förlora den <3
Att träffa någon man inte vill vara utan, så att även om man bara är ifrån varandra för stunden så blir den längtan och saknaden rent fysisk... kroppen får ont av att själen är kär i en annan själ...
När man blundar och en doft kan få en nära filuren och man somnar med näsan tryckt mot den lukten och känslan blir trygg och skön... <3
När minuter känns som timmar och timmar känns som dygn .. när famnen man funnit är den skönaste man känt... <3
Var inte rädd, men var rädd om Oss <3

Samhället är fullt av förståsigpåare.. man möter dem överallt ... Ni vet de som vet bättre än er hur ni bör göra, precis som om ni just klivit in i ert liv och inte har en aning om varför vissa saker är gjorda på ett visst sätt av er själva.
Nu skall ni lyssna på dem som förstårsigpå att det sättet ni har och det sättet ni hanterar situationer är ju alldeles galet.
Dessa människor skall man ignorera, de har ju ingen aning om varför ni gör som ni gör, de har ingen bakgrundsbild och de har ingen förståelse för situationen.
De tror sig veta att det Bara Är att göra si el så ..de tror sig veta hur du tänker och känner av hur du reagerar i situationer ..
Men de vet absolut ingenting !
Du kan försöka förklara men det är ingen ide till någon som inte vill förstå... <3

Har gjort det förr och bjuder på lite till ;)
Ni vet Lillan <3 den lilla människan med det stora hjärtat och klokheten :)
Hon är som bra på så väldigt mycket ! Att kunna se sånt som många i hennes ålder aldrig skulle ägna en tanke och att kunna förklara vad hon ser och varför saker blir som de blir har hon kunnat göra väldigt länge.
Hon bara har empatin och ett hjärta av guld <3
Så stolt över min Sjua <3

De både skrämmer och lockar, de skapar ångest och glädje... en salig röra..
Den närmast oss nu är min jobbigaste samtidigt som jag försöker tänka bort det jobbiga och glädjas åt det vad den står för för mig ... gemenskap, mina människor ...och det är även samma anledning som gör att oron och ångesten pockar på..en salig röra för familjen kaos <3
Lyckas bättre och bättre att släppa det som gör att det blir jobbigt, för varje år som gått efter julkaoset vi hade så blir det ju lättare iaf.
Men när familjer förändras så förändras även traditioner familjen har och det finns chans till ett nyskapande ..en Funkisfamiljtradition som det enda man skall ta med sig är sin glädje och kärlek <3
En sån tradition kan slå ut varenda tradition som skapar ångest ..<3
Välkommen nytänk <3

Downdipp på ingående..
Vet vilken huvudströmbrytare som slocknat .. och med alla småljus som släcks så faller man...
Försöker att tända lyktor även för andra, hålla dem vid liv... men det blir svårt och näst intill ohållbart när ljusen motarbetas och blåses ut om chans finns..
Vi fungerar alla olika.. vilket är bra om man använder det på ett bra sätt...
Vad händer om man slutar tända ljus och bara följer med mörkret ?
Var hamnar vi då ? Hur lång tid tar det innan det upptäcks ?
Eller skall man bara stänga dörren.. öppna en ny dörr ?
Längtan kommer ju i perioder, den sköljer över en och lockar på en ... <3