Verkligheten kommer ikapp en och sänker en totalt, dränerar den lilla energi man har och man får ta i för att orka göra annat än sova. Trots all makt sorgen bär på så ger inte livets glädjeämnen upp och även om de får kämpa så får de in ljus i sprickorna på sorgens rullgardin.
Att det finns vissa måsten att ta tag i är bra och mindre bra beroende på hur mycket ljus som släppts in, skall kämpa för att inte få en total mörkläggning <3
Men ett helt öppet fönster mot livet är stängt <3
Jag har ett föreliv och ett efterliv