Sprickor i fasaden har det ju varit, sprickor som inte går att laga men som ändå hållit ihop ....tills fredag fm har det klarat sig hyfsat..vi skulle se en föreläsning om lågaffektivt bemötande men det blev fel och vi såg en föreläsning om psykisk ohälsa och suicid, där brast jag totalt...samlade mig en aning och fick stöd att uthärda resten av planeringsdagen.
Men vilken energi det slukar av en när man kraschar....jag åkte efter till urnrumnet tände ljus och lyssnade på min älskade unges röst <3
Resten av helgen fram till nu så har jag sovit, ätit och sovit...jag har klarat situationer rätt ok tidigare om jag varit förberedd, men så här galet och verkligen osmakligt kändes det så klarade jag det inte <3
Livet är vidrigt, smärtsamt och fruktansvärt jävligt samtidigt som det är bra på många sätt. Balansen behöver man inte lära sig förrän man upplevt nått vedervärdigt, traumatiskt vidrigt...nått man inte kan förstå hur man gör för att själv överleva...så är det nu jag lever inte, jag överlever bara <3