Sorgen har mig i sitt fasta krepp, en del dagar i sorgens famn känns helt ok men nu är det mörkt, eländigt och hopplöst. Han söker mig i drömmar och det gör att jag bara vill sova och vänta på att han kommer till mig <3
Jag har ingen energi för något annat eller någon annan, saknaden är smärtsamt så jag gömmer mig i mitt mörker.
Urnsättningen närmar sig och jag vill backa tiden ...livet är verkligen vidrigt, riktigt vidrigt...
I mina drömmar är han verklig, hans röst är så tydlig, jag älskar honom För All Tid I All Evighet <3