Det är ingen nedräkning till något jag längtar efter det är en räkning som ingen skall behöva göra. Det är så många dagar jag överlevt hittills   En överlevnad man inte önskar någon annan att kämpa, en överlevnad man önskar att människor iallafall respekterar....Jag har sorg, jag är inte min sorg och min sorg är min att blotta. Jag måste få välja när eftersom min sorg är min att hantera. Min sorg kommer jag att leva med och jag bär den varje steg jag tar, varje andetag så andas jag sorg, så kommer resten av mitt liv vara. Så när jag lyckas att skratta och ha kul, när min sorg tillåter mig en paus i mina tårar, mina panikattacker....När jag lyckas göra nått vanligt, nått normalt så låt mig. Ingen behöver påminna mig om min sorg, den är mer närvarande än det normala i livet, mer närvarande än skratt och glädje men det betyder inte att glädje och skratt inte har någon plats. Det har också sin plats, den är inte stor och inte närvarande varje dag, ibland väldigt avlägsen men den finns där. Låt mig då få vara med den, den stannar så korta stunder och jag behöver den för att fortsätta framåt. 

Jag har sorg, Jag är inte min sorg, Jag är Eva, mamma till 7 barn som jag Älskar För All Tid I All Evighet