Jag har varit mamma i snart 38 år, sju fantastiska ungar, tre härliga barnbarn, en otrolig rikedom <3
Vi har förlorat en son, en bror, en morbror och det gör ont.
Att se att det är så många som gått förlorad runt honom är smärtsamt <3 de är så många som inte finns hos oss nu genom olycka, sjukdom och suicid.
Vi blir Överlevarna <3
Det krävs mod, tålamod, acceptans och tonvis med kärlek för att finnas för oss, för oss överlevare.
En överlevare som söker livet, livet som levdes i Förelivet. En överlevare vill välja livet, livet med sina personer, med glädje över att göra saker.
En överlevare kämpar varje dag och önskar att allt var enklare, överlevaren bär på smärta, sorg, ångest, oro, glädje, misslyckande, minnen.
Att vara följare på avstånd är lätt gissar jag, där kan man låtsas att allt är som förr, man lever inte nära överlevarens personlighetsförändring, som skett med anledning av det svåra traumat.
Följare av en överlevare har det också tufft, följaren måste acceptera överlevarna förändring ha tålamod och kärlek att ge.
Vi är inte vår sorg, vi har sorg men sorgen förändrar oss.
Vänner visade sig bara vara bekanta och bekanta visade sig vara vänner, det är när livet blir svårt som siluetterna blir tydliga om vem som är vad.
En kram, värdet av en kram, närvaro, värdet av närvaro även om det är i tystnad Underskatta aldrig det <3