Vissa stunder känns verkligheten långt borta och vissa stunder äter den upp en...saknade är en smärta som inte går att beskriva. Att acceptera att detta är vad jag andas så länge jag lever får en att ångra sig att vilka bli riktigt gammal...trots att det är ens högsta önskan att få leva med sina människor, materiella saker har inget värde. Det kommer för All Tid i All Evighet ha ett hål som gör ont.
Jag går sönder, faller ...reser mig upp om och om igen flera gånger varje dygn.
Frågorna är många, svaren finns inte här och blir nog aldrig besvarade....<3
Finns nog inget svar som skulle ge mig acceptans att förstå denna fruktansvärda förlust <3
Aldrig skall jag sluta älska dig, sluta sakna dig, sluta tänka på dig, sluta prata med dig...Du finns där någonstans <3