Varit till läkaren idag, han tycker jag tänker och agerar klokt i min sorg...när jag sa att jag skall börja jobba till veckan, att jag måste göra det som är roligt. Min sorg går aldrig över, den är bestående så länge jag andas, så andas jag sorg. Men jag måste kunna glädjas åt saker och människor och de jag har i mitt liv förstår att jag ibland bara gråter. De händer att jag blir sittandes kvar i bilen när jag ska in och handla, men tårarna kom så jag måste låta svallvågen stanna av. Möts av blickar av människor som inte vet och inte har en susning om min sorg, en del vänder bort blicken men inte alla och inte jag <3 Detta är min verklighet, mitt liv och mitt sätt att hantera det är inte att sluta leva utan att lära mig leva med sorgen <3 att acceptera att en del dagar är ok, en del kvällar också men det är ok att inte vara ok.