Snart är vi där, jag och Moppan....i Skottland och i vänstertrafik :) fem veckor sedan hon sa till mig att nu är det bokat ..skönt att hon tog tag i det, för hur mycket jag än kände att jag vill inte vara här på årsdagen av Mackans bortgång så klarade jag inte av att boka nått.
Jag har ju varit väldigt off för att göra aktiviteter och det är min rädsla att krascha där jag inte är trygg ..det har ju hänt att personer utsatt mig för min sorg när jag inte varit beredd. När jag är beredd och pratar om den själv, då gråter jag oftast, ögonen fylls av tårar och man kan undra hur mycket en människa ska få gråta....men de stunderna kraschar jag inte, jag faller bara i diket...
Jag tycker om att prata om Mackan, även om tårarna kommer...<3
I Skottland skall vi åka runt, Moppan gör planen och vi kommer att skratta och gråta <3 Mackan tar jag med mig i hjärtat och i väskan <3
Min terapeut sa i veckan att hon aldrig mött någon så lösningsfokuserad i sin sorg...hon sa att hon tycker jag är klok som ser och känner mina behov och vad jag behöver och att jag ser positivt på att göra denna resa även om det finns en bromskloss i kroppen ..hon frågade Vad hade Mackan sagt om han var här...Jag svarade att han hade velat följa med <3
Älskad För All Tid I All Evighet<3