Det var nått jag fick höra, som sas i veckan till en av mina filurer...Att nu är det dags att rycka upp sig, hen hade också förlorat anhörig, haft en jobbig uppväxt och inte var hon deppig för det.
Jag blir riktigt jävligt förbannad också!
Vi jämför inte vår sorg, vår tragedi med någon, vi säger inte till någon att nu har du sörjt klart nu får du rycka upp dig och sluta svamla....
Jag blir ledsen, så fruktansvärt ledsen ..vi har inte tagit oss igenom alla jobbiga datum ännu ..det kommer bra dagar och det kommer sämre dagar för resten vårt liv.
Jag säger inte att vår sorg är tyngre eller svårare för att vi förlorat i suicid, men den är svårare att acceptera, den kräver ett annat sätt att hanteras ..att förlora någon i sjukdom eller olycka är lika tragiskt och smärtsamt, men man kan lära sig acceptera att man inget kunde göra, att man var maktlös.
Men suicid är svårt att acceptera, det ger oss även en skuldkänsla vi skall bära med oss...Varför, får liksom inget svar ...<3
Döm oss inte för att vi har svåra stunder i vår sorg, när vi blir dömda puttas vi in djupare in i vår isolering och vår väg från att överleva till att leva blir svårare. Låt vår sorg ta sin plats, bjud oss på glädje och skratt istället för att peka på hur vi skall hantera den <3 Den kommer aldrig släppa oss, den kommer vandra bredvid oss resten av våra liv, men den kommer att tillåta oss att skratta <3
Ingen kan kräva att vi måste göra saker, det vi måste göra är att lyssna på vår kropp vad orkar vi utsätta oss för ..för stort kan innebära en krasch, en krasch som kan vara väldigt länge ....det är små steg som gäller, man får även backa om behovet finns, sätta sig ner, andas och ta nya steg.
Det finns de som inte kan hantera vår sorg och våra behov, det får man acceptera ....väljer de inte bort en då får man välja bort dem <3
Vi är förändrade, våra behov av social samvaro är förändrad, våra behov av närhet kan ha förändrats till ett behov av närvaro...att känna att någon finns om man behöver ....utan krav <3
Det är tillåtet att sätta sig själv först. De som är dina personer de förstår det och de finns kvar för dig, ger dig närvaro även på distans ...de som inte är dina personer ställer krav på dig utifrån sina behov, krav du inte mäktar med.....<3 de förstår inte din situation, de förstår inte din förändring, de förstår inte att det inte går över....de förstår inte att du jobbar på att leva med det varje dag <3