Direktlänk till inlägg 26 april 2022
Inuti mig..
Det syns inte utanpå hur det känns inuti, det är en ständig smärta, kroppen ställer tusen frågor, närminnet är inte vidare, jag får skriva ner sånt jag är rädd att glömma.
Jag går där i solen och möter människor, ingen förstår vad som försigår inne i mig 
livet fortsätter trots att det stannat upp. Man stiger upp, duschar, äter, skiter...ingen vet vem de möter ändå känns det som om alla stirrar på mig, mamman som förlorat sitt älskade barn 
Det är så skrämmande vi är så många, det gör ont så jävla fucking ont!
Ute är det vackert nu, denna tid brukar fylla mig med glädje och lycka vetskapen om att sommaren kommer, den allra härligaste årstiden. 
Jag hoppas den blir varm och skön, det blir aldrig de samma igen....men jag hoppas att det blir så bra det kan bli. Saker som känts viktiga tidigare har inte så stor betydels längre, annat är viktigare...att skapa minnen är viktigast med de människor jag älskar
Snart dags för jobbet också, det skall bli skönt även om det även skapar den där panik känslan, men jag vet att min hjärna kommer att vara upptagen på dagarna. När hjärnan är upptagen håller den hjärat och själen bedövade, det behövs för att överleva. Jag vet att han går bredvid mig, fått många tecken på det men det betyder inte att jag kommer slippa min smärta, saknad, min frustration av att han inte är här fysiskt så vi kan prata "Deep talk" som han sa. Jo jag pratar med honom Deep talk, men får ju inte svar på det sätt jag hade önskat.
Saknade är konstant, smärtan är fruktansvärd
Jag är en övertänkare och en eftertänkare och hjärnan är aldrig tyst...den väcker mig ibland då Pigge och Gnidde har värsta diskussionerna... Det handlar inland om att påminna mig om att inte lyssna på dem utan på mitt inre, på min intuition ...jag g...
Ni som trodde pigge och gnidde rymt eller gått i pension så kan jag glädja er med att så är det inte. Det är alltid full fart på dem och de har åter igen börja störa mig sena kvällar och mitt i natten....bedövade av vår sorg så kämpar de för allt i v...
Två månader på det nya jobbet och fyra månader kvar av tjänsledigheten...jag är så glad att jag tog chansen och så tacksam att min vännen tjatade på mig även då hon sökte samma jobb ...
Tiden förändrar oss, situationer, händelser, trauman...jag har trott att jag förändrats de sista två åren men faktum är att jag förändrades massor för många år sedan de två sista har bara varit de vidrigaste och tuffaste .....
Livet bjuder på många tankar om varför, hur, var och när? Man får vad man orkar bära...så är det inte saker händer som man inte kan kontrollera, som man inte kan välja och det har ingenting med vilken styrka du har att ta dig igenom det. Jag är inne ...