Lägger mig tidigt och vaknar mitt i nätterna....trött och borde kunna somna om, känner inte stressen att klockan ringer på en timme eller två....det är den svarta, tunga sorgen som väcker mig oron och ångesten kryper inom mig <3 motivation till att genomföra behandlingen för traumat uteblir varje dag...det kanske är för tidigt...eller är det försent? ...Det funkar iallafall inte just nu...
Det kan vara av så många orsaker...som att det är 8 dagar kvar till Mackans födelsedag <3 kroppen skakar . .han ord ekar i mitt huvud...det är ganska precis ett år sedan han svarade på frågan om han var suicidal...han svarade ..Nej, jag skulle Aldrig göra så mot min mamma <3
Han visste att det skulle göra mig förkrossad, han visste att ingen Älskar honom som jag <3
Vi har gått igenom jobbiga saker, men aldrig någonsin har jag velat lämna hans sida <3 jag skulle aldrig gett upp <3 nu är det det så mycket smärta, så mycket tung sorg så mycket meningslöshet...
Jag vet jag har så mycket kvar så fantastiska människor som jag Älskar lika villkorslöst <3
Men detta svarta hål ...detta mörker inom mig är så fruktansvärt tungt ...det tar över större delen av mig, jag tvingar bort det så gott det går och släpper in ljuset och jag gör allt jag kan för att ljuset skall stanna kvar <3