Släp mig varsomhelst , jag tror jag hittar hem ... husgudens ord träffar mitt inre...
Steget mot att falla ner och omfamnas av utmattningen har snubblat över mig... lyckades hindra att falla så djupt <3
Tillbaka upp och försöka hitta strategier för att hantera min överkänslighet <3
Den har jag mycket att tacka för men den ställer även till det för mig ibland. Men jag är jag och måste vara ärlig med vem jag är .. den tillhör min personlighet och oftast är jag stolt över den ... <3

[Bild]

Bara hoppas att det inte dröjer för länge ..eftersom vi nu är positivt inställda, iofs kan det vända när som helst och ibland har det gjort det när vi precis nått fram. Allt kan vara positivt och fungera toppen med förberedelse men när målet är nått för behandling eller möte av något slag så förlorar vi ändå. Vågar inte ropa hej förrän vi är helt över bron...
Åren har varit en stor prövning och jag har lärt mig att inte allt behöver stridas om, när man gått igenom väldiga svårigheter så är situationer som skulle få andra att gå till krig fullt beväpnad inte värda att ta.
Det går kanske inte att förstå och som jag sagt tidigare jag bryr mig inte så mycket att förklara heller.... om det inte känns viktigt för mig ;) men om mottagare är mer intresserad av att ifrågasätta än att höra förklaring då lägger jag ner det.
Nu står vi då och väntar på biljett för att få lyfta, detta rent bokstavligen och det känna spännande och jag tror även att det kan locka på ett positivt sätt för filur att ta sig över bron ..... jag tänker vara med hela vägen <3

Tiden rusar framåt .. denna månad är några födelsedagar, några viktiga möten och samtal och en homecoming... det kommer säga swich så är vi inne november ...<3
November har ju även en hel del att bjuda på ;) ja december är inte snål på att bjuda till :)
Så när man lämnar detta år och kliver in i tjugotjugo då är man inne på sitt 52a år !
Känns faktiskt att man är inne i andra och sista halvlek ...för denna gång ;) nästa är redan planerad, lite bättre mindre snö ;)

En del skall jag kämpa för att möta tidigare och andra skall jag försöka undvika ...nästa gång ;)

Det är oftast en strid ... många saker släpper man på för att få andra saker man anser viktigare att fungera. Omgivningen kan vara väldigt ifrågasättande och ibland (väldigt sällan) besvärar jag mig med att förklara.
Det är bara det nödvändigaste, det viktigaste blir för de viktigaste personerna.
Många har redan valt att inte förstå för de tar ändå inte till sig förklaringen... så man ger upp utan att ge upp om ni förstår ;)

Efter en tid av återhämtning så är man tbk igen... är en trött person i kropp och själ, älskar att sova helst när man inte får :)
Stressen väcker en långt innan klockan ringer.. försöker ligga kvar och samla på mig energier men det är lönlöst.. somna om är hopplöst när man vet att klockan ringer om en timme....
Då är redan P&G i full fart framåt... de har så mycket att hålla reda på, fundera fram lösningar och analysera händelser så de har ingen som helst tid att sova när jag bäst behöver sömnen.
Ska försöka få lite ordning på deras kaos under dagen <3

Den tyngsta dagen nu är det ett år tills den nästa gång kommer ... fram tills dess kantas vi av kärlek och lycka.. många, många glädjelyktor lyser upp vår vandring framåt .
Vi börjar med en vip födelsedag idag <3 sen blir det många kalas och människomöten innan årsskiftet.
Så mycket att se fram emot och en aktiv nedräkning till dagen MKH, 35 nätter <3
Och vi kommer säkerligen ha lite grus i vår bägare men inget vi antecknar i vår agenda att det är på intågande .. det tråkiga tar man hand om då det kommer, inget man sitter och väntar på. <3

Månaden då sorgen kryper närmare.... <3
Saknaden värker inom mig, tårarna brinner bakom ögonlocken .. kärleken är oförändrad den är villkorslös och evig.
Love you! Always have and always will!

Det jag hoppades på ser ut att utvecklas åt rätt håll... nu vill jag bara skynda långsamt och hoppas på att det håller i sig.
Jag menar skolan, när en person äntligen trivs, känner sig meningsfull och börjar tro på att saker och ting kan fungera då är det så mycket pluss som det bara kan bli.
Starten var trög, mycket svår men har blivit på bara två veckor positiv.
När filur känner att detta ger möjligheter som inte fanns på vår tidigare destination, när filur uppträder mera glad än på mycket länge, så länge sen att man tycker det är konstigt .. då vill jag tro att det är nått positivt som händer, äntligen <3
Jag vill inte låta naiv men det gör jag nog för att samma stund en liten, liten vändning sker så hoppas jag och tror på steg åt rätt håll.
Jag vill inte ta det ifrån mig... <3
Jag vill tro att alla kan lyckas och nå sina mål, vissa behöver bara längre tid på sig och att man tror på dem.
Visst det händer att det går åt andra hållet oxå, men livet är väl tre steg fram och två tillbaka ...;)
Men utan den positiva tanken att det skall fungera får vi nog bara stega bakåt och vem vill det liksom... det man skall passa sig för är väl de djupa dikena ;) de kan nog få vem som hels att tappa fotfästet... så vi går inte längre ut än i vägrenen <3