Tårarna bakom ögonlocken.. skolstart :(
2/3 har fixat förändringen väldigt bra, men 1/3 har det tuffare med förändringar...
Bara för att det inte syns utanpå hur man mår inuti så försvinner inte den olustiga, jobbiga känslan.. att vara ny kan vara enkelt eller lättare för många, men de kan vara jobbigare för någon som verkar tuff <3
Jag kan inte rycka på axlarna och släppa taget jag måste försöka hjälpa och stötta det är ju min uppgift, jag satte dem till världen.. en del klarar sig tidigare men andra inte..
Känner mig otillräcklig och skulle vilja att jag kunde göra mer ....
Nu har vi stöttat upp, börjat om och hoppas på att denna nya start blir bättre... <3
Jag ger inte upp men jag tar nog många djupa andetag.... <3
Man kämpar för dem man älskar, en del av oss får bara kämpa mer ... men ge upp liksom finns inte!
Kommer att välja rätt framför allt annat !

Varje dag flera gånger så passerar du mina tankar och min längtan <3 Tankarna syns inte, inte längtan heller... men de finns med i min vareviga dag.. smärtan syns mindre nu för jag kan berätta om dig utan att gråta <3 nu kommer tårarna när jag är i min ensamhet...
Jag vet du är mitt favorit bloggämne, återkommande inslag av mina känslor och längtan.
Jag har en period trott att smärtan över att förlora någon som fortfarande lever skulle vara tyngre än att förlora någon till döden ..:(
Sorg går inte att mätas på nått vis, sorgen är något olika för varje filur <3
Jag är givetvis väldigt lycklig över att du lever!
Min sorg, min smärta är ju min att äga.. hur jag hanterar den är mitt eget val.. den har varit tuffare, mycket, mycket tuffare..
Men jag vet även att det finns hopp så länge det finns liv <3

Händelser runt omkring som väcker längtan till de saknade <3
En bild på en heliumballong från det förflutna som ger ett hjärtestudds....
Det finns så mycket jag vill dela med mig av och fortsätta skapa minnen..<3
Kommer aldrig sluta hoppas och tro på en vändning .. ILY to the moon and back <3

Att sakna någon även om man egentligen knappt är ifrån varandra... omtanken för varandra.. frågan Är du inte framme ännu ? Har fått en helt ny betydelse när det inte bara är jag som ställer den utan jag även får den.
Det där bubbliga som känns i kroppen när man ser på honom ( och det utan prosecco ;)..)
Känslan att somna intill och bara kunna sträcka ut armen så känner man hans kropp, vakna och höra andetagen .. känna armen och benet som söker kontakt i sömnen ..vakna nära den man drömmer om <3
Jag behöver inte mycket mer för att känna att detta är lyx ... <3
Att få längta och veta att man är efterlängtad <3
Kärlek det jag värdesätter mest <3

När man försöker ankra ett annat moderskepp och det inte går för man är som två motpoler som bara stöter ifrån varandra då kan man säga det är dags att ge upp...
Det kan kännas trist eftersom man skulle vilja förtöja av olika anledningar ... för att man kommer att korsa varandras vägar av naturliga skäl.
Men när man kommit till ro med beslutet att bara segla intill och undvika kollision så känns det skapligt skönt och enkelt..:)
Man kan inte passa alla och alla passar inte en även om vi haft samma passagerare en gång och kommer att ha gästflygare <3

Trots värmen .. svetten forsar på kroppen så håller de två vapendragarna igång sina diskussioner...man borde nocka dem med brödkaveln ;) vill ju somna tidigt ... jobb imorgon... men om de väcks upp av En liten detalj så börjar de övertänka som vanligt ..
Varför? Hur? När ? Vem? Frågor haglar från dem och värst är när de inte fått nått svar, då hittar de på svaren själva :( det blir ofta tokig ... men ibland mittiprick och det är därför de inte slutar ;)

Tid för återhämtning har varit svår att trycka in, det har varit mycket måsten såklart pga flytten .... det känns i kropp och knopp och syns även i en del blåmärken.
Lite mys har hunnits med, väldigt lite barnbarn men framtiden bjuder på mer av den gåvan.
Haft trevligt några kvällar och träffat trevliga människor, men även träffat på en enstaka som gjort en upprörd....
Fått några fantastiska varma dagar och har tom doppat mig i Aldersjön .. jag som brukar hålla mig till bassängbad eftersom jag inte kan se vad som döljer sig i vattnet ;)
Mycket tid med den bästa <3 vilket oxå kan bli lättare i framtiden ...

Min värld är omringad av människor med olika funktionsvariationer.. vackra, känslosamma, sköra och samtidigt på nått underligt sätt är de starka. De gör mig lycklig och ibland förtvivlad men kärleken är stor och aldrig saknad <3
När någon av dem når ett mål som hos normalstörda skulle vara nått de aldrig lägger märke till så blir det så stort för oss att det är värt att firas.
Jag försöker in i det längsta lyfta det positiva och kväva det negativa... jag tror att om jag tror på dem så blir allt bättre och deras självkänsla blir större. Jag vet ju att de kan och klara det mesta, kanske inte eller mest troligt inte på samma satt som de normalstörda.. men med rätt stöd, handledning så går det <3
Men visst blir jag trött och tappar mig själv ibland ...men jag kämpar mot det <3