Den är konstant, som träningsvärk som aldrig upphör. Får ta hjälp för att kunna somna, sen vaknar man med en känsla av att man blivit överkörd av nått.. Saknaden är fruktansvärd och den är ständigt närvaranade, även om hjärnan försöker lura bort den stundvis. Ångesten bor stadigt i bröstet och verkar inte ha planer på att flytta ut....det kanske är så här det blir när man förlorar ett barn, vad vet jag har ju aldrig ens trott att det skall hända mig. 

Det värsta är att möta respektlöshet för min Lillkille, för mig och hans anhöriga. Jag har många fina människor runt omkring mig som finns för oss alla ni är helt underbara Mina Människor, mina barn, min kärlek, mina syskon och deras familjer, mina föräldrar, mina vänner mina fina vänner WOW till er alla   , men de som tror att man kan vräka ur sig våran situation på ett respektlöst sätt de är inte vatten värda. Som inte kan respektera min Lillkille inte var en socialmedieanhängare, som tror att man har rätt att göra honom till det när han inte kan välja det själv, det är så respektlöst.   Detaljer, filmer, texter osv som är skickat som privata meddelanden skall väl få stanna där om man har nått innaför pannbenet. Sen skall man anmäla mig för att jag ber att man skall respektera honom, vilken IDIOT!....jag svarde "Anmäl mig men förklara också varför jag kontaktat dig, så kanske någon annan kan förklara för dig att du är respektlös och elak"

Jag har först varit vänlig och bett snällt att respektera, blivit bemött av "Jag är oxå i sorg" Jo det vet jag och respekterar det, Men Du måste respekterar oss och min Lillkille. Det kan inte människan...Så idag hos min terapeut så sa hon att "Tyvärr Eva så finns det människor som inte har förmågan att visa respekt, som tror att allt skall delas på FB." ja så är det, De finns de som har behovet av att få uppmärksamhet även om det är pga någon annans tragedi, de är empatistörda.

Detta skriver jag inte för att detta hände mig....Det hände någon annan i december, då bad jag att vi i detta kontor har inte i uppgift att sprida detta vidare eller kontakta personens arbetsplats, det är inte vår sak utan chefens. Detta skall inte lämna rummet" Ändå skall ni veta så var någon bara tvungen att gå ut och ringa och skvallra om den familjens tragedi. Vad fan är det för fel på folk?

Jag har ju svårt att vara tyst, ger svar på tal...en del blir rädd att möta mig, jag är inte farlig men är du rädd för att bli ifrågasatt av att du på nått vis varit respektlös mot våran tragedi då vill du inte träffa på mig, det är då du gömmer dig...

Min smärta är livslång, den kommer att vara så länge jag andas, jag kommer att helt plötsligt gråta, jag kommer att skratta och jag kommer att våga visa min känslor även om jag är arg. Jag kommer att fortsätta mitt liv med mina människor och jag kommer att älska att leva, trots smärtan i min kropp.    

Vissa stunder känns verkligheten långt borta och vissa stunder äter den upp en...saknade är en smärta som inte går att beskriva. Att acceptera att detta är vad jag andas så länge jag lever får en att ångra sig att vilka bli riktigt gammal...trots att det är ens högsta önskan att få leva med sina människor, materiella saker har inget värde. Det kommer för All Tid i All Evighet ha ett hål som gör ont.
Jag går sönder, faller ...reser mig upp om och om igen flera gånger varje dygn.
Frågorna är många, svaren finns inte här och blir nog aldrig besvarade....<3
Finns nog inget svar som skulle ge mig acceptans att förstå denna fruktansvärda förlust <3
Aldrig skall jag sluta älska dig, sluta sakna dig, sluta tänka på dig, sluta prata med dig...Du finns där någonstans <3

Alla vet att i de svåra stunderna förstår man vem som är ens vän <3 Jag har några få helt fantastiska som varit i mitt liv väldigt länge som alltid finns hur livet än förändras. Det har jag verkligen fått erfara <3 så har jag min kärlek, helt underbar äkta finns inga tvivel alls <3 och min familj, mina barn, mina föräldrar och mina syskon med familjer <3

Nu när livet blev så fruktansvärt tung och svårt, när tragedin var över oss, när livet aldrig blir det samma igen, när det blir tungt att leva, när sorgen är så djup och bottenlös....Då fanns alla där <3
Kommer alltid få leva med ett hål som aldrig blir helt, alltid leva med saknaden och sorgen. Jag blir inte den samme igen <3

Helt plötsligt kämpar man för att orka vara här, stegen känns som bly och benen är bortdomnade ..dagarna går det är söndag igen, men tiden har stått still. Man skrattar och gråter man kryper ihop och vill försvinna in i drömmen där allt är som vanligt. Jag har upplevt mina bästa dagar flera gånger och kommer få fler av dem <3 men jag har även stått vid avgrunden och fått det vidrigaste i livet som även det kommer vara en del av mig så länge jag andas.
Jag somnar på kvällen men vaknar av den avskyvärda smärtan som bor i varje cell i min kropp.
Jag älskar Dig för All Tid I All Evighet <3

Hur och varför människan fungerar som den gör har alltid varit ett intresse jag haft. Känner att man nödvändigtvis inte skall behöva en stämpel i form av en diagnos för att människan skall bli förstådd och få den hjälp och det stödet som behovet har. Nu är det ju så i vårt samhälle om du fungerar lite annorlunda eller udda att du behöver en diagnos som beskriver din funktion, som ger dig en stämpel. Diagnoslandet är så ofantligt enormt att en diagnos egentligen inte säger mycket eftersom du kan vara så olik andra med samma diagnos. Och med så många människor runt omkring oss med olika funktioner hur kan vi bedömma att de är annorlunda och udda ?
Vi är olika individer och skall klassas enskilda, kanske de som räknas till normal störda är de som är annorlunda ?
Hur som helst det jag brinner för är hur får jag människan att lyckas med sin vardag, sin aktivitet, bryta sitt tvång, klara svårigheter som bara en enkel förflyttning av sig själv eller ommöblering av saker och möbler, förändringar i rutiner och byte av smutsiga kläder m.m
Det är ju den roliga och mest intressanta biten..och hur får man 13 stycken att samarbete i bredvid sysselsättning, hur får man 13 stycken att samsas på liten yta och hur synkar man deras schema så de lyckas gå omlott och känna att de lyckats? 13 stycken individer med autism i olika nivåer...om man skall mäta på nått vis så känns nivåer som en bra beskrivning.
Dessa 13 coola, fantastiska, intressanta figurer skall dela på 5-6 personal ..
Det är så spännande när klurandets resultat är av den karaktären att man vill höja sitt glas till en skål (av bubbel vatten)
Det är inte enklaste uppdraget på kommugolvet men tusan så roligt!
Jag nästan tappade min glädje och motivation till mitt jobb för ett tag sedan, mitt jobb som är det mest fantastiska roliga som finns. Men jag lyckades med lite hjälp stå kvar <3

2021 bjöd på mycket trevligheter trots den ihållande pandemin. Kalas för en liten blev myndig <3 och glädje över återseende, person man saknat så det gjort ont. En nystart i livet för mitt <3 mittemellan. Sandslottstävling med härliga ungar och barnbarn, ja och mannen ;) Resa med bil genom landet och ut genom Danmark, Tyskland för att landa i Nederländerna och hos flickebarnet. En helt otrolig resa som bjöd på många härliga möten med fantastiska människor. Med <3 och min minsta skrutt som är coola ressällskap. Ytterliggare en resa som skapades med smussel och smyg för att överraska utvandrare på sin 30 års dag, med Lilleman och hans <3 även dessa coola ressällskap. Och sen kom utvandrare med sambo till oss för att fira jul <3 vi tog verkligen igen att träffas efter två år, med försiktighet och följt restriktioner :)

Nu ligger 2022 framför oss, flera mål är utsatt som skall förverkligas och Lilla skrutt skall till gymnasiet :) Det är körkort och flytt, mest troligt även flytt med jobbet så det kommer att vara fullt upp.
Dessutom skall en ny liten filur berika vårt liv, man blir alldeles varm och lycklig bara av tanken. Att få bli mormor igen ser jag fram emot skall bli så underbart att få snoza på en färsking <3

Pigge och Gnidde har fullt upp som vanligt ...det är jobb, möten, skratt, längtan, sorg, rim, ramsor, planering, tider och datum och allt möjligt att hålla redan på. Tack och lov för min gammelmodiga kalender, jag förstår mig inte på människor utan en riktig kalender ...hur håller de ihop, håller isär och kommer ihåg utan ? <3
Men med röran och mitt i röran så är bitarna som ger energi, glädje, lycka och hopp <3
Men det är längesen som sömnen var så bråkig med mig, men dagarna lär visa om jag kommit på en sak som spökar, jag kan ju inte skylla allt på Pigge och Gnidde det känns i rättvist med tanke på att kroppen börjar ha synliga ålderstecken ;)
Nä ut och fånga dagen !

Fastnade i tankar när jag parkerat bilen i garaget, jag blev nog kvar 30 minuter i bilen lyset släcktes i taket och om jag rörde mig lite tändes det igen.
Livet och dess skörhet <3
Denna tid på året ger oss många förluster av filurer...åren går och när en liten figur gör ett val man själv aldrig skulle våga så kommer minnena av de som finns i vår skuggvärld <3
Det gör mig påmind om att livet har ett slut, jag vill inte dit tanken sätter skräck i mig. Det ger en olustkänsla som kryper genom hela kroppen. Inte för själva döden men för att jag vill leva med mina människor <3
Ikväll tänder jag ett ljus för er på andra sidan, ni som inte valde att gå och för er som fattade beslutet <3