En ny utmaning är antagen   och som ni då förstår så är pigge och gnidde i full gång och funderar och funderar...iderna väntar ju inte på sig  det är fullt ös, gäller att få ner dem i skrift så de inte försvinner i mängden tankar. På sätt och vis en större utmaning än i fjol...

Men min pappa har lärt mig att "Det jag inte kan behöver man inte kunna!"

Året som kommer har en hel del att bjuda på bara den förintar coviden så man får göra nått, träffa människor och resa, jag som annars blivit ganska osocial tycker ju inte att livet förändrats speciellt mycket men det är jobbigt att inte ha möjligheten, samtidigt som det är skönt att kunna skylla på nått   

Våren blir dessutom en utbildning rikare, mera kunskap åt folket ! Och om jag har tur så fortsätter hösten i samma riktning...trots min höga ålder så känner jag mig inte främmande att utbilda mig djupare, skall vi jobba tills vi blir 70 kan vi lika göra ännu roligare saker. Kanske det håller dödsångesten borta och man känner sig mer levande ;)

Livet går fort, rasande fort...bara jag hinner med att förverkliga några drömmar..  Få några vuxna "egna" år med min person....:)

Även om min ålder kan ge mig panik så ger den även en skön känsla av att vara mig, att ha delmål och mål. Man är ju inte för gammal förrän man gör sig för gammal själv.

Avslutar med ett favvocitat som håller sig i alla tider " Ta ingen skit!" /Grynet

Jag måste suga in och fundera över saker, det gäller i arbetsliv som i privatlivet... Saker som sägs och som känns fel gör det på en gång, men jag måste få bearbeta det lite.. Se det från olika håll., omvärdera.. :)
Det här året har det blivit en del redan, en del saker gör en glad medan andra saker får en ledsen.
Det som gör en ledsen är ju såklart det jobbigaste för man vet att man måste gå tillbaka till situationen och man måste få det sagt.
Jobbigt är när någon påstår något om en som aldrig inträffat... Förutom med någon annan än mig, man blir tagen för att vara likadan.. Jobbigt <3
Jag brukar säga att prata vad du vill om mig men var säker på att det är sant, den biten kan jag ta :) men påståenden som inte har någon sanning blir en lögn och de har jag svårt för.
Just brottas jag med en känsla att jag prioriterat lite fel... Jag har kan hända varit lite självisk och det försöker jag ändra på. Någon kan ha märkt det.. Men troligtvis ingen..ännu..

Idag var vi till polisstation för att fixa leg åt minstingen... Vem kunde tro att hon redan är 15 år!!! Så sjukt... Nyss hade man ju mysstunder med en mjuk liten rödhårig (japp hon var röd med vackra klarblåa ögon) vacker bebis i famnen, tryggt låg hon nära ens bröst vid matning... Blundar jag kan jag nog känna lukten av mysbebisen när jag drömmer mig tillbaka <3
Den där härliga känslan att hålla dem nära i famnen, ljudet av när de smaskandes fick i sig vällingen... Minnet av trötthet och grinig bebis är som bortblåst :)
Inte länge kvar så lämnar hon mig min minsting för att ge sig ut på äventyr i vår konstiga värld. Jag hoppas hon kämpar och följer sina drömmar.. Skall göra vad jag kan för att rusta henne för avfärd, vackra lilla trollunge <3

Ser så ut, men ännu i diskussionsplan så inget smaskigt avslöjande att ge :) men det positiva över förändringen överglänser det negativa.. Det är ju en väldigt bra start <3
Annars har årets första veckor börjat helt okej, tillbaka på DV och det är riktigt roligt bara trist att vänta in ett covid svar.. :)
Fått svar på annat som jag hoppas blir åt det bättre för några... Finns inkomst och utgifter i alla situationer i livet <3 just känner jag mig på plus i många relationer kärleken, familjen, vänner och jobbet <3
Alldeles lagom med socialisering för min smak dessutom :)

Slutet på detta konstiga år, jag har haft så konstiga år de sista 10 så är inte lika störd av detta som miljoner andra.
Allas sociala liv har förändrats och minimeras, mitt gjorde det för så längesen att det är normalt och även skönt. Visst saknar jag mina människor, saknar när vi var alla hemma att vi även bäddade i det stora badrummet :) nu får jag glädjas åt att den tiden funnits <3
Nu är det mest tyst hos mig, oftast bara 2/3 av bushögen hemma... Minibuset börjar bli så stora att de klarar sig själv korta stunder.
Det är så lugnt så du märker inte de två tonåringarna som är hemma... <3
Men hur fantastiskt det än låter när jag berättar om hemmets lugn så finns det en sak som jag verkligen önskar mig.. Att få städa upp hemma efter en högljudd helg som lämnat disk, tvätt och skräp efter sig.
Efteråt sätta mig i soffan, med ett glas vin och bara känna lycka <3

Idioten sa " Jag är bäst, jag kan allt!"
Den lärde sa " Jag kan mycket, men kan lära mig mer!"
Så trots min ålder sätter jag mig i skolbänken igen i vår, specialpedagogik 2 står på agendan då. Har sökt en utbildning som kräver 1an och 2an och 1 års arbetslivserfarenhet, har ju inte 2an ännu men har 11 år arbetslivserfarenhet i det ämnet och 35 års livserfarenhet :)
Det skall bli så roligt! Nu längtar jag ännu mer till våren, inte bara för att det blir närmare sommaren och förhoppningen att man kan resa <3
Amsterdam på 4 hjul står ju oxå på agendan nästa år!
Så bäst ta snacket med viruset att börja backa undan så man kan genomföra sina drömmar <3

Det börjar närma sig slutet på uppdraget, som skulle vara 8 veckor kommer att sluta på 8 månader...:) en rolig, spännande, stundvis hopplös tid :) jag har lärt mig en hel del om mig själv, även lärt andra nått och även lärt mig en väldigt mycket del om andra.
Skall försöka få ner min tid i en utvärdering som innehåller så mycket som möjligt.. <3 Av en tid med skratt, svammel, allvar, förvåning, försvårning, utmattning, utmaning, skvaller, beröm, ilska, glädje, klurighet, fjäsk .. men jag har upplevt människor växa i sin roll men även sett det motsatta.. mycket har varit givande samtidigt som annat varit hopplöst <3
Vi jobbar med ett levande material, som utvecklas, förändras, åldras .. vi måste uppdateras varje dag... instruktionerna har bäst före datum idag, imorgon kan de vara förändrade. Vi har ett ansvar att hålla dem aktuella och en skyldighet att ta del av dem <3

Pigge och Gnidde har ju haft liveshow hela natten ... de lessnar ju aldrig de små eländiga filurerna som bosatt sig huvudet ;)
Så många tankar om hur man trodde framtiden skulle vara för längesen... nu är vi i den framtiden och det ser inte alls ut som man föreställt sig .. det är inte dåligt, men det är heller inte så bra som man önskat.
Julen har väl aldrig riktigt varit nått man sett fram emot men den har varit full med kärlek, när bushögen var små kom storasyskon och kusin och var tomtenissar natten till julafton. Då kom tomtarna, glittret, granen, paketen.. före det så är det ju advent.. väntans tid och då är det adventsljus endast som lyser i fönstret. Sen på julaftonsmorgonen när bushögen vaknade till julen hade mamman som lagt sig sist redan stigit upp och tänt ljus överallt... lyckan i deras ögon glömmer man aldrig <3
Mina stora fantastiska vuxna människor <3
Sen bär vi även på mindre bra jular.. men det spelar ingen roll för om jag skulle få en önskan och en önskan endast så skulle det vara huset fullt med mina människor en gång till samtidigt <3
Med bara kärlek inombords <3