Är det uppdrag slutspurt som närmar sig eller kommer det mera ... jag vet inte ännu, men hoppas på ett besked snart <3
Mitt uppdrag skulle vara 8 veckor med början i maj... jag är kvar ännu :) vi har kommit en bra god bit på väg och det finns mycket kvar. Vi jobbar ju med levande material så det tar ju aldrig slut... och uppdraget känns inte riktigt slutfört ännu ...:)
Levande material förändras ju kanske inte hela tiden men mer ibland och mindre ibland, men funktioner går både uppåt och neråt så vi behöver klura ofta :)
Det är så roligt samtidigt som vissa delar känns mindre genomförbara men det lockar ju bara till att klura ännu mer, märker att jag väckt upp flera bra tänkare så vi är ju på god väg <3
En kollega sa idag ? jag gillar alla mina kollegor ? och jag tror henne, vi tycker och tänker olika många gånger men vi börjar lyfta tankarna med varandra börjar bolla med varandra... vi blir lite sura ibland men vi gillar varandra! Det finns ju egentligen inga problem bara olika lösningar <3
Frågan är egentligen inte var står jag utan den är Var Går Jag ...<3
Får jag bara klura, pussla, fundera och greja så spelar bara arbetstiderna roll <3
Har man haft turen att landa på en dagtid, inga kvällar, inga helger, inga röda dagar så vill man om man kan hålla sig kvar när vi darna blåser <3

Vi har skrattat så tårarna sprutar, vi har varit griniga på varandra, vi har solat, badat, dansat, klippt gräs, skottat snö, grillat, eldat, haft kafferep, partat, chillat, gråtit, stöttat varandra och allt bara för ditt civilkurage för 8 år sedan <3
Mitt värld kollapsade och du kände inte mig men du visste vad jag behövde, du stod där och sa Jag finns Här <3 precis som om det vore det mest naturliga i världen <3
Och precis så kommer jag att finnas Där då du behöver mig <3
Älskade, galna, kloka, ärliga, fantastiska, fina medmänniska och för All Tid min vän <3

Att leva med npf är inte direkt svårt för den som bär den eller för dess anhöriga som stöttar filurer.
De svåra är umgivningen, samhället, skolan .. de som bär på okunskap som lever på samma jord men i en annan värld.
Jag har så många exempel att komma med som följt med under åren ... men de sista fem åren finns det nog flest.
Det gör jävligt ont !!
Men jag tar striden igen och igen och igen <3
Om de inte förstår får man förklara tills de förstår .

Vi fick chansen att söka svaren, att få möjligheten att hitta rätt verktyg för att få rätt förutsättningar för framtiden. Vi tog den såklart och timmar med tester, skattningsskalor och samtal om hur det varit från att bara varit ett litet frö är snart över och vi får i slutet av denna dag en preliminär återgivning.
Egentligen så spelar väl svaren mindre roll för funktionen är ju som den är oavsett vad som framkommer och det är ju där det behövs mötas upp oavsett resultat.
Förhoppningvis har vi med oss bra känslor när vi startar hemresan <3
Bra känsla för framtiden <3
Fick frågan vad det värsta som kan vara med svaret... och själva svaret skrämmer mig ju inte utan det är om det stöd som behövs och vi förväntar skall fungera nu uteblir, det får mig rädd <3

Det sker ju hela tiden i livet, vi är ju ett levande material. Jag kommer ihåg och tänker mest på det för att en vän påminde mig för ett tag sedan hur det var förr...på den svartvitatiden som jag brukar säga ;)
Hemma hos mig var det oftast mycket folk, middagar vi spelade spel, skrattade och drack mycket rödvin ;) Vi gick även ut på lokal, öppnade discogolvet för kvällen och var oftast kvar till sista dans ... det kommer ni väl ihåg :) ni inblandade på den tiden <3
Älskar fortfarande att dansa men det blir aldrig riktigt som förr, det bör nog vara vi samma galna tjejer <3
Men förändringar kom man behövdes på ett mer viktigare sätt i sitt hem med de liv man skapat <3 Det var inget fel i det, fortf flera trevliga kvällar med skratt, god mat och spel men umgänget blev mer den allra närmaste familjen <3 vissa perioder krävde sitt lugn utifrån <3
Nu har ju den perioden varit och farit och även om den var tuff många gånger är jag glad att jag fick vara inkluderad, det även om livet inte ser ut som man tänkte nu.
Nu umgås man på ett annat sätt med sina vänner... timmar i telefonen oftast i bilen ( ja jag har headset) ibland i soffan men fortfarande i telefonen men då kanske med en god öl el ett glas vin.
Så träffar man den finaste mannen, kärleksfull omtänksam rolig och översocial ... den översociala biten har ju liksompasseret revy här..;)
Jag har försökt men den räcker inte lika långt som hans... tiden som gått har gjort mig bekväm och hemmakär :) finns inget bättre än hans el mitt hems lugna vrå.
Men jag jobbar på det och det för jag vet att det blir trevligt när jag väl kommit iväg för lite socialisering.... men jag passar mig för en överdrift, bara nödvändiga trevliga nya människodjur för det skall ju kännas bra <3

Senaste tiden har man stött på både det ena och det andra, även om ingenting egentligen förvånar en längre när man levt så här länge som jag ;) .. så funderar man ändå hur folk fungerar..
Det har passerat alla de slag och bara för att man är äldre, har hyfsad utbildning så betyder ju inte det att man är bättre än någon annan .. man kan ändå ha sin gloria på sne och passar inte riktigt på piedestalen man satt sig på..
Unga fantastiska människor med lugn och sug på livet samtidigt har även de promenerat förbi, man blir glad i hjärtat av att få ta del av deras livsglädje <3
Bara för att man är liten är man minst lika viktig som en stor <3
När man ser äktheten i glädje över att någon annan lyckats, när någon annan får uppskattning, får kärlek, får beröm.. när man ser den glädjen hos någon då känns det gott inombords <3

Förra vecken slukade väldigt mycket energi så när man väl blev ledig i helgen och bara tänkte njuta av barnledighet med den bästa <3 så gick proppen ur en :( trött och illamående ledde till ryggläge i många timmar :(
Det kommer ibland dessa återhämtningsdygn och sen är det full fart igen, utmaningar som kräver tankeverksamhetens fulla kapacitet <3 samtidigt är det ju så intressant och roligt att man inte kan låta bli att ge sitt engagemang 120 %
Denna vecka bjuder oxå på utmaningar men energinivån är påfylld så det finns att ta av ;)
Klura och efterforska ... <3

Ibland känns det som om man inte kommer framåt. Ekorrhjulet snurrar och snurrar och allt bara fortsätter som om ingenting kan förändras eller har möjlighet till utveckling. Man står och stampar på samma ställe och frustrationen börjar växa, stressen kryper på en för tiden går, man blir äldre och känner att tiden rinner iväg ...mitt framför en <3
Situationen gör att man blir kvar i trampandet.. mest av allt vill man nog komma vidare men man vet inte hur det skulle kunna fungera... skall man vara nöjd där ? Acceptera att det är så här det blir och det är inget du kan göra nått åt... om du är kvar i den situationen du valt har du ingen chans till något annat ... några år till.. om man får några år till vill säga <3
Önskar man hade modet och vara oansvarig ibland, önskar jag hinner med mina drömmar.... hoppas jag tar chansen när den kommer och inte låter ett nytt ekorrhjul snurra på.... <3 Det finns ju en nedräkning till möjligheten .. att vägen blev lång är mitt eget val såklart, ingen ånger över den.. de valen var rätt då, mina drömmar är annorlunda nu <3 Nu skall jag bara inte trassla in mig på vägen .. den kan ju ta slut när som helst <3